Vem har du hjälpt på sistone? Har du hjälpt till i en brödkö eller varit på ålderdomshemmet och läst för en åldring. Om du svarar jag, har du antagligen också allvarligt övervägt att hjälpa till på en flyktingförläggning, såvida du inte gör det redan nu.
Enligt min helt subjektiva uppfattning kan man dela in folk i de som klagar och de som hjälper. Sedan finns ju också en stor tyst majoritet som gör varkendera, men i princip sympatiserar med någondera lägret. Den tysta majoriteten är delvis rörlig och får impulser av de högljudda från båda lägren.
Tyvärr måste jag medge att jag blir provocerad av de som klagar. Man borde inte, men så är det. Det finns säkert de bland klagarna som själv är nödställda, men inte är väl hjälp åt andra bort från dem? Vi har kvar vårt sociala hjälpsystem, vi betalar ut ett antal stöd och brödköerna delar ut mat allt de hinner. Nu påstår jag inte att vi har ett perfekt system, men det fungerar på något sätt. Sedan finns det naturligtvis uppenbara brister i mentalvårdssystemet och arbetskraftsbyråerna verkar inte vara särdeles effektiva. Vi har alltså ett skyddsnät, måhända med några maskor som spungit, men det finns något system.
De som klagar glömmer bort den gyllene regeln (kolla i Bibeln om ni inte kommer ihåg den). Kan låta banalt men jag tycker faktist att det är så enkelt. T.ex om de som klagar på att Finland hjälper flyktingar skulle koncentrera sig på att hjälpa den nödställda stambefolkningen, kunde resurser frigöras till att hjälpa flyktningar. Desto snabbare flyktingarna hjälps, desto större chans finns det att de integreras snabbare och blir en produktiv del av samhället.
Att flyktingarna kommit är ett faktum som vi får leva med. Jag kommer osökt att tänka på företagsvärlden där talar man om politisk risk, alltså hur ett politiskt beslut ändrar på de förutsättningar företaget har att fungera, t.ex genom en ny accis eller förändrad lagstiftning som påverkar (världs)marknaden. Oftast sker denna förändring utomlands, så det hjälper inte att skriva arga brev till sin lokala riksdagsman. När något sådant sker, får man ta sig en allvarlig funderare och sadla om, vare sig man vill eller inte. Desto längre man kämpar emot, desto större grop gräver man åt sig själv, då konkurrenter anpassar sig snabbare till denna nya situation.
Vi kunde tillämpa samma tänk här. Flyktingarna har kommit, flera är på väg – hur kan vi göra det bästa av det? Jo, genom att hjälpa dem, inte klaga på dem. Desto snabbare de hjälps, desto mindre hjälp behöver de framöver. Om man inte vill hjälpa flyktingar, hjälp då de inom stambefolkningen som behöver hjälp, men sluta klaga!
