I söndags vaknade jag och insåg att det var dags för en riktigt grundlig städning. Inte en ”lite dra dammsugaren fram och tillbaka”-städning, utan en dag hängiven till städning. Nu ska allt bort.
Det hela började med att jag försiktigt plockade upp saker från golven och analyserade utgångsläget. Mina tjugotre kvadratmeter var långt ifrån ett bombnedslag, men jag ville under ytan. Min städning eskalerade snabbt och plötsligt var alla kläder i tvättkorgen och en tid i tvättstugan bokad. Jag river bort lakanen, diskar bort besvikelsen, dammar mattorna, tvättar golven rena från självförakt, skurar varje millimeter i köket och badrummet, viker om alla kläder i garderoben och ställer undan de som stryper mitt självförtroende, tvättar alla kläder, tvättar fönster för att se min omgivning, putsar listerna för det är ofta småskitet i vardagen som är svårast att putsa bort, och jag dammar varenda liten vrå för att verkligen kunna andas.
Fem timmar senare var varje dammkorn och gammalt smuts borta. Inte ett korn av ångest låg kvar och gömde sig i lägenheten. Hur går det att städa tjugotre kvadratmeter i fem timmar? Det går, om man gör det grundligt.
