Jag är lite less på mig själv just nu. Jag har har överdrivna känslostormar som växlar med varann i ett rasande tempo känns det som. Jag har så många jättejättebra saker på gång så jag har ofta jag är på topp-känslor. Men sen gråter jag massor också, endera så är det bilder på vuxna och barn som flyr, eller så är det videos med underdogs* som lyckas och äntligen får världens bekräftelse. Men jag gråter också för personliga motgångar som känns ha kölapp i mitt liv.
Det som gör mig less på mig själv är att det inte är motgångarna som är svåra utan att det är jag som ger upp för lätt. Det är bekvämlighetsmisär. Inget är egentligen fel, det är bara jag som har för kort stubin och dåligt tålamod. Tur att man har folk runtomkring en som kan sprida nytt ljus och ge perspektiv.
För egen del är det bara försöka igen, misslyckas igen, misslyckas bättre! I slutändan kommer det att bli bra!
Vi kämpar vidare med onsdag!
Kram!
S
*An ”underdog” is a person or group in a competition, usually in sports and creative works, who is popularly expected to lose. (Wikipedia)
handlar det om jobbrelaterade grejer som känns svåra? du skrev tidigare att du inte är en traditionell 9-4-människa. det är ju baksidan med att ha möjlighet att lyckas med nåt kreativt, det att livet är mera osäkert om man ger sig ut på osäkra vatten. o så är det ju med allt annat också, håller man sig innanför sin bekvämlighetszon är det ju tryggt så länge allt är okej, men vill man ha lite mera så finns ju risken att allt inte går som på räls jämt. vet inte om jag alls träffade rätt i mina funderingar? men började lite fundera i de banorna då jag läste din text.
om du tycker att det passar i den här bloggen och vill skriva några rader om saken, så skulle det vara roligt att läsa om hur upplever sverige nu ”inifrån”. vilka ”kulturkrockar” har du upplevt?