Lite på efterkälken läser jag om ärkebiskop Kari Mäkinens vädjan till församlingarna och om att ett ovanligt stort antal människor lämnat kyrkan dagarna efter att ärkebiskopen bett församlingarna ställa upp för flyktingarna. Jag kastar en blick på några kommentarer av dem som lämnat kyrkan, ögnar igenom en artikel om ämnet på YLE och kollar vad folk tyckt om den och jag måste erkänna att jag blir lite mörkrädd. Men, mest av allt blir jag konfunderad.
Det verkar vara väldigt många som tycker att det är okristet att hjälpa människor i nöd, om dessa kommer från fel land eller tillhör fel religion.
Och jag märker att jag börjar tänka på barmhärtiga samarier, fariséer och högmod som går före fall. Allt i en salig röra, ni vet, så att det är svårt att få grepp om vad tankarna egentligen vill säga.
Men att det var den där samariern som Jesus tyckte var en bra typ tror jag mig ändå veta.
Jag är inte säker, men tror mig minnas att det hade något att göra med hur han bemötte sina medmänniskor. Typ att han hjälpte någon som var i nöd. Minns du?
