Inom psykologin finns ett begrepp som heter kognitiv dissonans. Kraftigt förenklat kan man väl säga att det är människans vilja att motivera och förklara saker åt sig själv på ett sätt som passar in i ens egna uppfattningar. Det är lättare så, då man inte behöver tvinga in nya tankesätt i sin hjärna.
Nu har jag idkat kognitiv dissonans och antagligen hittat svar på en fråga som jag länge funderat på: hur tänker de, som inte tänker som jag gällande värderingsfrågor? Nu menar jag detta i dess bokstavliga bemärkelse. Genom åren har jag träffat en mängd väldigt intelligenta människor som tycks gå in i en mental vägg när det kommer till vissa typs frågor. Deras i övrigt logiskt tänkande och högfunktionerade hjärna kommer till de mest konstiga slutsatser när man t.ex talar om samkönat äktenskap eller homosexualitet. Frågor som egentligen inte påverkar deras vardag på något sätt, men ändå verkar vara en stor principfråga för dem.
Nu verkar forskare har kommit på något intressant: liberalt tänkande och konservativt tänkande använder olika delar av hjärnan för att processa vis typs information. Detta verkar vara särskilt tydligt när en person presenteras med ny information eller information som är i konflikt med vad personen anser om just det ämnet (negativ stimuli tror jag de heter). Den konseravativt tänkande reagerar starkare på negativ stimuli, medan den liberalt tänkande verkar vara mera sannolik att försöka anpassa sig till situationen.
En forskning tror att konservativt tänkande lättare kopplar in den sk. ”flykt-och kampresponsen” när de processar information. Det är en mycket primitiv reaktion som är kraftig och skulle kunna förklara varför intelligenta människor blir passionerade motståndare av till synes triviala saker.
Nu har jag naturligtvis endast sökt efter forskningar som bekräftar min teori, men många av de forskningar jag skummat igenom sammanfattningen av verkar vara seriösa. I varje fall bekräftar de det jag vill.
De senaste veckorna har jag försökt förstå hur folk reagerar på flyktingkrisen och eventuella flyktingförläggningar i närheten av ens hem. Diskussionen kring dem verkar följa just denna samma linje. De centrala argumenten mot anläggningarna verkar vara att 1) de kommer för fort, 2) ingen frågade de lokala och 3) det finns risk för att personer från främmande kultur beter sig på ett sätt som är mot den sociala konventionen. Ganska klassiska fall av rädsla för något man inte känner till, skulle jag (eller min kognitiva dissonans) säga.
Det kan vara svårt att ändra på människor, men kanske vi kunde ha mera fruktsamma diskussioner (inom religion, politik etc) om vi lärde oss förstå våra egna begränsningar. Och naturligtivs också begränsningarna hos dem vi argumenterar mot. Främst deras begränsningar, naturligtvis, då felet säkert kanske ligger främst hos dem.
