Frun har födelsedag idag. Det är alltid lika spännande, då jag är en mästare på att skaffa presenter. Därför brukar frun ganska öppet tipsa om vad som kunde skaffas men jag lyckas sällan ändå skaffa just det. Tursamt nog har vi barn som gjort något fint på dagis, så fokus flyttas snabbt till deras hantverk.
Jag inledde vårt förhållande med att sätta ribban lågt, så frun har aldrig haft för höga tankar om mej. Det tror jag är hälsosamt. När vi var på vår första dejt hände det att jag åt min mat mycket snabbt medan (blivande) frun åt långsammare. Eftersom portionerna var stora orkade hon inte med allt. Då föreslog jag, naturligtvis, att jag kunde äta upp hennes rester. Vore ju synd att skicka bort fullt ätbar mat. Vi bytte tallrikar under lite pinsam tystnad, så att frun satt med en tom tallrik och jag med en halvfull tallrik. För att fullt visa min charm sade jag sedan följande: ”haha, lite roligt, för nu tror alla att du glufsat i dej maten jättesnabbt medan jag sitter och äter lungt och sansat”. Det är, gott folk, charmande av högsta skolan. Som sagt, dumt att sätta ribban högt från början.
Någon skarptänkt har kanske redan noterat att jag gjort några könsgeneraliseringar. Eller så är det bara jag som är extra känsligt för sådant just nu. Har varit det hela veckan, efter en situation på dagis i måndags som jag funderat på sedan dess: vi kom till dagis på morgonen, samtidigt som ett antal andra barn. När barnen klätt av sig, började de umgås. Pojkarna bildade en klunga och talade om Batman, medan flickorna bildade en annan klunga och diskuterade vilka blusar de valt att sätta på sig denna dag. Barnen är alltså mellan 3 och 5 år. På något sätt skulle jag vilja att barn i denna ålder inte ännu har så skarp könsindelning. Inte för att sudda ut skillanden mellan kön, utan för att mycket av beteendet verkar vara inlärt. Hemma när barnen leker finns inte den skarpa indelningen mellan Batman och paljetterblusar, men i grupp tycks den förstärkas.
Själv var jag helt omedveten om dessa små skillander ända tills jag fick barn. Först en flicka som fick mej att inse att flickor och pojkar behandlas olika, sedan en pojke som delvis bekräftade mina tankar om detta. Nu står jag inte i ett elfenbenstorn och kritiserar andra, utan får dagligen jobba med att inte behandla barnen olika. Jättesvårt.
Varför tar jag upp detta idag? Jo, för att jag denna vecka funderat mycket på vad jag skall köpa till frun i present. För att kunna förstå vad jag skall köpa, måste jag fundera på vem hon är och vilken relation vi har sinsemellan. Den relationen återspeglas i våra barn genom beteende och värderingar. Som förälder är man mycket känslig för sitt barns beteende, så jag snappade upp dagisdiskussionen om Batman och paljettskjortor som något avvikande. Sedan började jag fundera på om det är avvikande eller om jag bara vill att det är avvikande. Hurdan förälder är jag? Bidrar jag till en utveckling som jag inte anser rätt? Svåra frågor.
Bättre att gå och äta kaka nu, det är jag bevisligen bra på. Ett tips när ni lagar kaka med barn: vispa upp extra mycket vispgrädde. Då kan ni gömma de hål som uppstår när barnen provsmakar kakbottnen medan kakan lagas.
