Man blir ständigt förvånad över hur olika vi människor är. I veckan var det någon som blev illa berörd över att en präst läst sin predikan från en pekskärm och inte från ett papper. Jag kan inte riktigt förstå varför just papper är det rätta underlaget, det borde väl rimligtvis vara en stentavla eller ett pergament? Papper (i sin nuvarande form) är ett relativt nytt påfund och dessutom gissar jag att de flesta som använder papper har innan dess skrivit predikan på en dator och printat ut den med en printer.
Visst händer det att pekskärmarna inte fungerar eller batteriet tar slut, men det händer också att man glömmer sina papper hemma eller glömmer att printa ut dem. Av någon orsak är det antaglingen en mera gångbar förklaring att man glömt sina papper hemma än att batteriet i pekskärmen tagit slut. Konstigt, för slutresultatet är det samma.
Pekskärmen anses kanske mera opersonlig men alla som äger en padda (pekskärm) har nog en mycket personligt relation till den. Oftast kanske lite för personlig? Dessutom är det väl ingen som längre skriver predikan för hand, så pekskärmen är väl lika personlig som bordsdatorn eller den bärbara datorn.
Jag antar att samma personer motsätter sig digitala psalmskärmar. Siffrorna skall hängas upp för hand på små spikar. Annors blir det fel, liksom.
När nu prästen en gång har en pekskärm, kunde psalmerna projiceras från paddan upp på väggen, så behöver man inga psalmböcker. Då skulle folk titta uppåt och framåt, inte ner i sina psalmböcker. Eventuellt skulle det låta bättre också?
Nackdelen med paddan är att man kan göra en massa annat med den. Läsa e-post, uppdatera sitt FB-status eller spela Fruit Ninja. Eller är det nu egentligen så tokigt om prästen spelar Fruit Ninja medan kantorn öser på. Vem stör det egentligen? Bara inte paddan är kopplad till projektorn just då.
Under en förrättning är paddan rimligtvis i flygplansläge, annors ringer en familjemedlem med Skype just när man skall hålla ett begravningstal. Det kan anses vara lite pinsamt.
Med paddan kunde man ta selfies ur predikstolen. ”Här är vi alla som var med på gudstjänst idag, vi hade jätteroligt. ”Nu borde vi bara snabbt hitta ett namn för en predikstolsselfie, för alla olika former av selfies måste ha ett namn. Goda idéer mottages.
En selfie med urnan eller kistan är kanske inte helt OK, men en selfie med det nyvigda paret vore ett glatt minne för alla? Varför inte? Det tas ändå minst 1000 foton på de flesta vigslar, så en selfie av prästen passar bra in.
Åh, ja, denna teknikens framfart. Såna känslor det väcker. Boktryckarkonstens uppfinnande var ju inte helt problemfritt det heller…
Jag har ibland funderat på varför man INTE använder pekplattor i större utsträckning med hänvisning till det ekologiska i att inte printa ut en massa papper. (Hur ekologiska pekplattorna sen är vet jag inte)
Sen vill jag ju påstå att man inte ska läsa sin predikan över huvudtaget, man ska predika. Fast, jo, stödet kan man behöva hur som helst och då är en pekplatta lika bra som ett papper.