Det händer att man inte får sina tankar samlade eller lyckas formulera en vettig mening. Det inträffar oftast efter en tung period eller vecka, när huvudet är helt tomt. Det blir lite problematiskt när man borde producera en text men har ett tomt huvud. Man kan naturligtvis bara rada ord efter varandra i en någorlunda logisk ordning, så verkar det som om man har något att säga. Tills vidare är det ca. 350 tecken utan att jag kommit nån vart.
Finns det en svensk översättning på finskans ”ruuhkavuodet”? Jag läste någonstans att man talar om rusningsår, men det låter lite klumpigt. Kanske det låter bättre när man blir van vid uttrycket. Hur som haver handlar det om de åren då man samtidigt har (små)barn, skall göra karriär och oftast är dum nog att samtigt bygga hus eller något annat motsvarande. Själv har jag inga planer på att bygga ett hus, men har renoverat och flyttat två gånger just innan familjen fått tillökning.
Summan av kardemumman är att man tidvis är ganska trött. Trött till den grad att normal tankeverksamhet upphör till ett absolut existensminimum. Man andas och äter och dricker, men i övrigt är det ganska lite som är på g invärtes.
Konstigt nog är det ganska skönt när det inträffar. När huvudet är trött till den grad att inget vettigt sker där, såvida det normalt alltså skulle ske något vettigt där. Att inte hela tiden tänka på epost, arbetsresor, tvättstugor, borttappade vinterhanskar eller vem man skulle täckas fråga som barnvakt en udda tid när ingen antagligen vill komma.
Med tomt huvud kan man t.ex skriva blogg (drygt 1200 tecken så långt), se på ritade filmer med avkommorna eller bara stirra i taket. Att stirra i taket är en underskattad hobby, kan jag rapportera. Skall göra en mental anteckning om att göra det oftare.
Nu låter det som en vinnare börjar vara färdig för nattsömn, så bara en dryg timmes fajtande om tandborste, kissande, val av saga och vilken nattlampa ska vara på, sen kan jag fortsätta att stirra i taket.
Ser fram emot det. Må väl och kom ihåg att stirra i taket nu och då.
