Rofa skrev igår att han har lite svårt för det här med julångest. Jag kan hålla med. Ångest är ett stort ord men sammanbundet med ordet jul verkar det – om man får tro en sökning på nätet – kunna inbegripa det mesta. Är det meningsfullt att kalla allt för ångest? Även följden av de brända pepparkakorna?
Alla bitar faller inte på plats trots att det blir jul. Livet är som det är.
Lars Huldéns annorlunda Julsång innehåller, tycker jag, en osentimental tröst som tar udden av eventuell ångest. Julsången förmedlar en försonande hållning mitt i det som inte är som vi skulle önska.
Julsång
Det snöar inte vackert alla jular
med dun och fjädrar, hela vingar
som dalar ned.
Det kanske regnar, stormar,
kanske åskan mullrar.
Men ändå är det jul när det är jul.
Det lilla torpet i den djupa skogen
där julen kom med enkel glädje
är inte vårt.
Vi bor i staden, jäktar,
stressar inför kvällen.
Men ändå är det jul när det är jul.
Det klingar inte särskilt många bjällror
på vägarna en juldags morgon
i våra dar.
Och dansar vi runt granen
kan vi störa grannen.
Men ändå är det jul när det är jul.
Om julen skulle alla vara hemma.
Men många gånger kan det hända
att kretsen bryts.
Och saknad efterlämnar
dessa som har flyttat.
Men ändå är det jul när det är jul.
Det föds ett antal barn varenda julnatt,
men knappast bättre hopp för världen
än det vi har.
Och ingen stjärna visar
världens visa vägen.
Men ändå är det jul när det är jul.
Lars Huldén
