Han för mig i vall på gröna ängar,
han låter mig vila vid lugna vatten.
Han ger mig ny kraft
och leder mig på rätta vägar.
– Psalm 23 –
Det har inte varit förrän under de senaste åren som jag har förstått betydelsen av vila. Jag har inte tillåtit mig vara ledig med gott samvete, och har tyckt att jag var lat när jag inte gjorde något av betydelse.
Nu förstår jag att vila har en minst lika stor betydelse för mig som arbete, och utan vila kan jag inte hålla mig frisk och lycklig. När jag vilar gör jag faktiskt något väldigt viktigt, och det har inget med lathet att göra.
Jag har några väldigt tunga veckor bakom mig med för lite sömn, mat och vänner och för mycket arbete och bekymmer. I söndags var jag så slut att jag inte orkade något.
Nu har jag några dagars ledighet, och har varit smart nog att redan för två veckor sedan bokat biljetter till Åland. Så nu är jag här, i mitt favoritställe på jorden, hos en av mina käraste vänner. Vi går i träsk och skog, plockar bär och svampar, bastar och bara gör ingenting särskilt. Att se min hund skutta runt i skogen, helt överlycklig, gör även mig lycklig.
Jag har ingen gud eller människa som tar hand om mig, så jag måste läsa psalmen på ett annat sätt: ”Jag för mig på gröna ängar, jag låter mig vila vid lugna vatten.”
Alla har vi olika sätt att vila. Vad är ditt sätt? Låter du dig vila tillräckligt?
Jo -jag tycker faktiskt att jag numera låter mig vila tillräckligt. Numera säger jag-för det har inte alltid varit en självklarhet för mig(sedan kan man ju också fundera över om vi vilar i bokstavlig eller bildlig bemärkelse).
Jag tar en tupp+lur mitt på dagen de dagar jag är ledig från arbeteärjust det onda samvetet över att vi t, jag löser korsro9d och jag springer.
En reflektion kring detdär med vila: jag hoppas jag har fel,men ajg kan mycket väl föreställa mig att dendär känslan av att vi inte har ”rätt” att vila- åtminstone för den som inte har barn- är just det det onda samvetet över att vi av olika orsaker inte har barn. Det har kanske blivit bättre -men ajg vågar nog ändå påstå att normen i Finland år 2014 fortfarande är att man SKALL ha barn.Den som ens lite följt med vad (småbarns)föräldrar rätt ofta pratar om är hur trötta de är och hur lite egntid de har. Det fordras enhel del skinn på näsan av den som inte har barn föra tt inte bli påverkad av sådant. Efter mång aårs kamp har jag kommit rätt långt på den punkten…
Intressant! Jag har faktiskt också någon gång tänkt på det där, om hur mycket ”fritid” jag har jämför med föräldrar. Ibland känns det helt dumt att klaga på stressen när jag vet att mina kompisar som har barn gör allt som jag gör OCH har barn. Då känns det som att mitt liv är hur enkelt som helst – eller att det säkert ter sig så för andra.