Det används olika ordpar i församlingsvalskampanjen, som t.ex. ”rishjälp eller krishjälp” och ”tystnad eller rockmässa”. Jag vill bidra i kampanjen med ett ordpar som jag baserar på mina egna erfarenheter av den finska Lutherska kyrkan från den tiden som jag har varit medlem i den, dvs från förra sommaren tills förra veckan. Ordparet är ”anpassa sig i formerna eller gå ur”.
Jag gick med i kyrkan efter en lång tvekan. Orsaken att jag sedan beslutade att skriva in mig var väl den klassiska: jag fick möjligheten att få vara fadder till en liten pojke. Mina tvivel bestod i att jag var osäker på om jag kunde hitta en plats för mig i kyrkan. Jag ville ändå göra ett ärligt försök och se ifall det kunde gå.
Under året som har gått har jag provat att delta i olika kyrkans arrangemang, men funnit mig falla lite mellan stolarna. Som de flesta andra medlemmar, finner jag mässan helt orelevant för mig. Vad kommer till andra tillställningar, så är det mesta riktat mot ungdomar, barnfamiljer och pensionärer. Som en 35-årig kvinna utan barn finns det inte många platser att gå till i kyrkan. Därför tänkte jag istället ta saken i egna händer, helt bokstavligt.
Jag är bra på och tycker om olika slags handarbete, och tänkte att jag kunde erbjuda mitt kunnande till kyrkan. Så jag erbjöd mig att hålla en träslöjdskurs i en församling. Det tackades dock nej till. Jag skulle förstås behövt att någon hade gått igenom med mig maskinerna först, för de kan vara lite olika i olika ställen. Men prästen som jag hade kontakt med sade att det skulle vara en av de få frivilliga som skulle behöva hålla i rundturen för mig, och de ville inte besvära dem.
Efter någon månad frågade jag en annan församling ifall det fanns intresse för hantverk där bland de yngre vuxna. Jag hade också en idé om att se på dokumentärer tillsammans. Det kunde göras i kyrkan eller hos mig, ifall det inte fanns passande utrymmen. Den här gången fick jag bara tystnad som svar.
Jag har lärt mig nu att man får visst ställa upp som frivillig i kyrkan, bara det passar in i de givna formerna. Jag skulle säkert ha fått gå och koka kyrkkaffe eller dela ut psalmböcker. Då de sakerna inte intresserar mig, är jag inte välkommen annars än som en åskådare.
Jag vill inte vara med i kyrkan bara för att den gör en del bra arbete, som t.ex. familjerådgivningen. Jag tror inte på stödmedlemskap i en religiös förening, utan vill vara aktiv och känna mig välkommen. Därför har jag nu gjort samma sak som jag gjorde som 16-åring, gått ut ur kyrkan där jag inte hör hemma.
Jo-o -jag vågar påstå att vi är många som i olika sammanhang faller mellan stolarna- och inte bara när det gäller religion och kyrka. Det beror väl på sammanhanget också-men åtminstone jag tycker att vi som av olika orsaker inte har barn rätt ofta faller mellan dessa stolar. För säga vad man vill ; nog är ju normen fortfarande-år 2014- den att man SKALL ha barn. Jag tänker nu på diskussionerna kringnedskärningen av barnbidraget, diskussionerna om hur man skall få arbets- och familjeliv att gå ihop mm, mm…
Min kommentar hamnade rejält på sidan om det som väl var tanken i din blogg-hoppas det inte gör SÅ mycket…
Jo det är helt sant att en barnlös människa över 35 år faller nog rejält utanför normen, i fler sammanhang än i kyrkan.
Hej! Vad tråkigt att du inte fick gehör för dina förslag, kanske hade det funkat om du själv försökt hitta medlemmar i samma ålder som delat dina intressen o som skulle ha hjälpt dig att starta verksamheten? Synd att du gav upp o gick. Man skulle förstås hoppas att de anställda skulle vara måna om alla initiativ från frivilliga, men tyvärr är det ju inte alltid så lyckligt. Själv har jag positiva erfarenheter av att vara med o starta grupper för vuxna (35+) i församlingens regi. Min egen erfarenhet är också att mässan kan kännas mer meningsfull när man är med och påverkar o förändrar den. Skulle vilja uppmuntra dig att testa, men det kanske är för sent?
Det är ju bra att det har funkat för dig! Det beror förstås mycket på om man redan känner folk i kyrkan eller inte. Jag har ju försökt komma in som helt ny, och det har inte varit lätt.
Verkligt synd att ditt engagemang inte väckte genklang! Har den uppfattningen att rätt få församlingar erbjuder grupper med hantverk. Den finskspråkiga församlingen på mitt område är kanske ett undantag, vår granne är aktiv där och har fått verkligt mycket ut av att fungera som dragare för hantverksgrupper. Men som sagt – tror detta är mer undantag än regel.
På tal om att arbeta och skapa med händerna: Ibland har jag funderat på sådana former av hantverk som kunde inbegripa meditation…