Vi ska ha råd att shoppa då vi behöver lite uppmuntran, annars är något fel.
VI ska ha råd att förverkliga oss själva genom heminredning, annars är något fel.
Studerande ska ha råd att supa sig fulla varje veckoslut (eller –dag), annars är något fel.
(HÖJ STUDIESTÖDET, NU!)
Vi ska kunna äta kött varje dag, helst två gånger, annars är något fel.
Vi ska inte behöva köpa ekologisk mat. Det kostar faktiskt för mycket och då går en för stor del av vår lön till mat. Må vara att den delen är mindre än nånsin tidigare i mänsklighetens historia, men vi måste ju ha råd med heminredningen också (ju!).
Det vi köper ska vara nytt och helt oanvänt, annars är faktiskt något fel. Dvs, ifall vi inte råkar ha en stil som funkar med loppisgrejer. I så fall kan vi gå med på att inte ha nytt, men ändå få förverkliga oss själva genom vår stil. Så verkar det återanvända frivilligt, och då är det inte lika pinsamt. Skönt!
Vi ska få köpa taskigt producerade kläder från industrier där människor dör, för att vi faktiskt ska ha rätt att ha byxor med hög midja det där året som det är trendigt.
Vi ska få äta fisk i mängd och massor (även om den tar slut), för att vi faktiskt varje dag ska få välja det vi är mest sugna på.
Vi ska tillåta att butiker slänger mängder med mat, för det är faktiskt inte okej om mitt favoritbröd inte finns i hyllan precis då jag behöver det.
(Framförhållning, vad är det?)
Vi ska få äta all mat från vilken världsdel som helst, vilken årstid som helst, för det hör faktiskt till välfärdssamhället och till min självbild. Må vara att människor i världen far illa av vår livsstil, men det är faktiskt…
Och sedan tycker vi att typer som köper sex är galna. ”Hur kan de utnyttja en annan människa för sina egna ”behov” på det där sättet? Bara för att man, i praktiken, har möjlighet till något, så gör ju inte att man har rätt att faktiskt göra det som är fel.” Eller?
bild: http://libcom.org/library/labor-exploitation
För att inte tala om (barn)kalas. Läste i lokaltidningen om enfamilj där de kommit övernes om att kompisarna inte skulle köpa några presenter åt barnet som fylld eår. Istället skulle de tam ed sdaker som de packade ihop i små paket och skickade till Afrika. Webbkommentarerna var av två slag:de som tyckte det var en bra ide`och de som tyckte dethär var ett sätt för föräldrarna att visa sig ”präktiga” (underförstått. att de ”packat” sina egna ideér på barnet-huadå!)
Jo, skrämmande ofta får man de här besserwisseranklagelserna så fort man vill peka på ett fenomen eller en trend i samhället som man tycker att det kunde reflekteras mera kring. Men det är väl värre att utnyttja människor än att andra tycker att man är en präktig besserwisser? Om vi bryr oss mer om vad andra tycker om oss än vi bryr oss om hur vi behandlar andra – hur ska vi då åstadkomma förändringar nån enda gång?
Tack för påminnelsen och utmaningen 🙂
Att bli betraktad som präktig besserwisser är ett lågt pris att betala för ett gott samvete. Huvudsaken är att det man gör/avstår från att göra faktiskt gör någon skillnad. Problemet är ofta att det är svårt att veta säkert, men det är ingen orsak till att sluta försöka göra rätt.