Jag har funderat lite på vad min åsikt om religionsfria julandakter är. Ursprungligen tänkte jag mest på skolornas andakter, men då skolans tillställningar inte är helt frivilliga så kan jag förstå att man får kompromissa mellan olika livsåskådningar och tanken tog slut där. Sedan började jag fundera på de helt frivilliga julandakterna. Efter några muggar varm glögg kom jag fram till att det kanske inte är själva innehållet som avgör om andakten är religionsfri eller inte, utan att det kanske har mera att göra med de som kommer till andakten.
Om man har en examen i teologi eller annars förkovrat sig i kristna texter kan man säkert rada upp ett antal argument varför julkyrkan/andakten absolut måste vara kristen, men ett av de starkare argumenten för är också ett starkt argument mot; den kulturbetingade traditionen där vi i Finland firar (kristen) jul och därmed följaktligen går till en kristen julkyrka.
Julkyrkan är en tradition med långa anor i Finland, men frågan är om traditionen är mera kulturell, religiös eller har sin grund i kyrkans auktoritet. Nu är jag ingen expert i ämnet, men jag tror inte att det fanns alternativet att inte gå till socknens julkyrka på 1800-talet. Det har, helt enkelt, blivit en trevlig tradition som börjat under en tid då alternativen var begränsade.
Själv tror jag att många uppskattar en stämningsfull och vacker tillställning där det viktiga är gemenskapen och stämningen, inte att viss kyrkolagstadgad formalia uppfylls (såvida sådan finns för julandakter). Dessutom kan de vara att någon uppskattar att tillställningen inte kanske är lika interaktiv som en normal högmässa, utan att man bara får sitta och lyssna och eventuellt sjunga med i de bekanta sångerna.
Man går hela familjen eller kanske tom. hela släkten och hör på vacker musik och lyssnar till julevangeliet. Man träffar antagligen vänner och bekanta på kyrkbacken och kan önska dem en god jul, kanske ge en julblomma.
Nu kanske någon undrar vad julevangeliet och de vanligaste julsångerna har med en religionsfri andakt att göra. Som jag ser det ingår de i vår folktradition och har därmed blivit delvis religionsfria för många, och mera kanske betyder att julfriden nu börjat; nu kan man äntligen börja slappna av.
Är detta ett problem? Som jag ser det så är det inte det, viktigast är att man efteråt känner att tillställning gav något och att kunde stilla sig en stund. Då tycker jag att tillställningen fyllt sin uppgift.
Trevlig fortsättning på årets mörkaste dag. Nu vänder det och snart är det varm sommar igen. Låt oss fira en riktigt god jul innan dess.
