Vardagstro och söndagstvivel

Okategoriserade

Glad (ljusröd) farsdag

10 Nov , 2013, 11.40 Markus

 

Såhär på farsdagen började jag fundera på vilket sätt faderskapet förändrat mej och kom fram till att den största förändringen är min uppfattning om jämställdhet. Finland är väl 2013 ett av de mera jämställda platserna på vår boll, men vi är nog inte riktigt där ännu. Löneklyftan är naturligtvis mycket beklaglig, men jag tror att den också har sitt fundament i ett fenomen som är avsevärt svårare att komma åt: förväntningarna på de olika könen.

Vi har en dotter som inte kan beskrivas som direkt buskablyg. Hon tar för sig och är dessutom inte rädd för att ta det utrymme hon behöver. Frun och jag tycket att det är bra, men vi möter ofta frågande blickar när vi inte tyglar detta. Nu kan ju någon tro att det handlar om fri fostran och avsaknad av regler, men det handlar inte om det. Dottern är (relativt) väluppfostrad och artig, men av någon oförklarlig orsak är det inte OK att en sockersöt liten flicka är tuff. Hon borde gärna vara mera sockersöt och mindre tuff, och detta är något som jag för allt i livet inte kan förstå eller acceptera eftersom de inte är varandras motsatser.

En flicka i ljusröda kläder och blonda flätor kan av någon orsak inte göra samma saker som pojken i sin dinosauriekostym. Däremot tycks det vara lite mera acceptabelt om flickan har dinosauriekostym och pojken har en färgneutral unisexklädsel. Tyvärr har jag inga svar på varför så är fallet, men på basen av mina subjektiva observationer bör vi nog alla se oss i spegeln.

Det är oerhört svårt att vara någorlunda jämlik när man behandlar barn av olika kön (något jag är själv tampas med varje dag), men det går nog bara man kommer ihåg en enkel princip: beteende är inte direkt bundet till kön. Visst finns det skillnader mellan könen, men när det kommer till att våga ta för sig och våga ta sitt utrymme så är det nog mera inlärt än könsrelaterat, och det verkar sitta djupt.

Som tur kan jag dagligen följa med hur dottern glatt bryter mot dessa konventioner (iklädd sina ljusröda kläder) och det gläder mej som fader väldigt mycket.

Glad farsdag

Läs också

En kommentar

  1. Mikaela skriver:

    Som mamma till två rätt försiktiga pojkar kan jag tillägga, beklagligt nog, att det inte heller är helt ok med pojkar som är ”så snälla att man kunde tro de är flickor”. Varför är det bara flickor som är snälla? Varför ska pojkar vara busiga och buffliga och högljudda? Varför måste flickor bara vara snälla, tysta o nätta?
    Vi har ännu en lång väg att gå. Men glädjande att höra att föräldrar kämpar för att uppmuntra sina barn att vara sådana de är. Oavsett kön.
    Lycka till i den kampen!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *