I morgon är det den 13 oktober. Det är ett av de viktigaste datumen i mitt liv.
13.10.2004
Hjärtintensiven. Slangar, maskiner, små blinkande lampor, kurvor. Det pyser och väser. Fridfulla ansikten som vilar. Maskinerna andas för dem.
Min pojkvän har blivit hjärtopererad och tillsammans med hans familj får jag ”komma och titta” på honom på kvällen. Han sover. Allt har gått bra. Sköterskorna vakar över honom och hans maskiner.
Natten har jag tillbringat på ett ålderdomshem där min bästa kompis jobbade nattskift. Jag ville inte vara ensam den natten. Vi har lyssnat på radio och gråtit.
I dag tänker jag mest på att jag fick komma med till sjukhuset den dagen. Att den relativt ”nya” familjen släppte in mig i de allra svåraste av rum. Att se sitt eget barn ligga nersövd med hundra stygn i kroppen går inte att föreställa sig.
13.10.2007
Kallt och klart väder. Lika sprakade färgprakt som just nu. En kyrka fylld med vänner och släktingar. Den ”nya” familjen ska bli min på riktigt. Pojkvännen ska bli make. Att det råkade bli den 13.10 var inte något medvetet val. Det råkade vara en lämplig lördag i oktober.Fest
Av själva bröllopsdagen minns jag egentligen mest fragment. Att blommorna inte var färdiga när vi skulle avhämta dem. Att mina händer var blåvita av köld efter fotograferingen. Att vi sjöng Härlig är jorden i flera stämmor som slutpsalm. Att talen var underbara.
I morgon är det 13.10 – vår dubbla hjärtdag. Tacksam.
