Daniel har första sträckan och rundar kurvan med rastorna smattrande mot ryggen, jag tar pinnen och kutar barfota iväg mot nästa, som kanske är du. Jesusbilden är stafettpinnen och den pinnen får man därför ta och få många gånger i livet.
Min första Jesus glänste i lila bakom glas och ram. Törekronan var av guld och ögonvitorna glänste död mot himmelen. Jag var livrädd. Min elaka kusin vittrade ångest och jagade mig med den korsfäste på mörk och dammig vind. Nästa möte var mera lamt. Då satt han, visserligen nu också på bild, mellan gulliga får och log ett märkligt ljummet leende. Jag samlade på fårbilderna och fyllde småningom upp särken och manteln med lite fredsfurste kombinerad med socialarbetare. Men han log ännu. Han log faktiskt hela vägen till teologiska fakulteten men där gick vi förbi varandra på trappan. Jag kände helt enkelt inte igen honom och han talade inte med sådana som jag. Jag var sekulär, söt och sambo och därför inte seriöst religiös eller bekännande kristen. Någonstans där, i det studentikosa vimlet och i det akademiska språket, tappade vi bort varandra för en lång tid.
I världens fulaste furukapell hittar vi tillbaka till varandra. Han har nu lite mjukare former än senast och även jag är bredare om den andliga baken. Så småningom blir vi själsfränder och behöver bara snegla på varandra för att fatta vad den andra tänker. Ju mer vi lär känna varandra ju mindre liknar han barndomsherden i nystruken särk och nyfönat hår. Den Jesus jag umgås med via Bibeln är orakad, uppkäftig, grov och hård. Visserligen i kärlekens namn men ändå… Hallååå.. liiite empati och diplomati kunde man nog förvänta sig av en himmelsk prins men den här killen kan inte small-talka! Därför säger han helt ufo saker ibland. Saker som blir ännu mer märkliga när de saxas ur sitt sammanhang och sen klistras in i ett helt annat.
Man kan stirra sig konstig på allt inkonsekvent men man kan också välja att se det grova röda repet som går genom hela hans verksamhet och det är att bli en modig människa. Så modig att man vågar ge och ta emot kärlek och gör sitt yttersta för att alla ska få den upplevelsen.
Det är min Jesus. Som kanske är så annorlunda din att du bara går förbi när han kommer emot dig på gatan. Jag var pinsamt gammal innan jag fattade att det inte finns en Messias utan miljarder många. Lika många som stjärnorna på himlen, lika många som våra tankar. Förlåt för den korkade kullerbyttan.
