Vardagstro och söndagstvivel

Okategoriserade

Skribanostalgi

3 feb , 2022, 19.12 annaedgren

 

Vår 14-åring började sin skriftskola förra veckan och jag är förstås allmänt förvånad över att vår första lilla bebis redan är i skriba-åldern. Leendet stelnar dessutom lite när jag tänker på alla gånger vi skrattat om att ”nå bara vi får upp sista tavlorna till första barnets konfirmation så…”.

Jag har också tänkt tillbaka på min egen skribatid i slutet av 1980-talet. Vad ligger överst bland minnena från lägret, vad minns jag från kyrkbesöken eller själva konfirmationen?

Bland minnen av social gemenskap, fjortishumor, tonårsosäkerhet och en vaknande andlig nyfikenhet finns ingenting om vad vi gjorde under lägrets lektioner. Jag har inga klara minnen av vad vi hade för skribamaterial över huvudtaget när det begav sig, annat än ett och annat kopierat papper som ännu luktade av den blå kopieringsspriten.

Däremot är jag imponerad och inspirerad av den bok min hemförsamlings konfirmander jobbar med sedan många år. Att den är skriven för mycket unga människor syns i språk, tilltal och upplägg, men också en medelålders typ som jag hittar många tankeväckande övningar, påståenden och frågor att umgås med.

Jag är förstås alldeles fantastiskt jävig, Skribaboken är skriven och layoutad av Mia som senare skulle bli min fru. Boken omges för mig av ett pirrande kärleksskimmer för jag fick den (bad om att få…) i present samma höst vi började cirkla mer och mer kring varandra.  Men jäv eller inte, jag blir hur som helst speciellt glad för att boken inte bara serverar färdiga svar, att skriftskoleundervisningen uppmuntrar till frågor och funderingar kring allt från kristen tro och etik till egna värderingar, utmaningar och livsdrömmar.

Jag hoppas att dagens skribaungdomar i både vår församling och på annat håll får en riktigt rolig och utmanande skribatid. En tid som inom trygga ramar uppmuntrar till att fundera på saker om en själv och Livet som kanske är superviktiga just nu, men senare ger plats åt andra saker. En tid då det också sås frön till en nyfikenhet och hunger som kanske blommar upp först långt senare, det må sedan gälla tro, samhälle, självbild, värderingar eller något annat.

Läs också

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *