Vardagstro och söndagstvivel

Okategoriserade

Jag deltog i en retreat för första gången: här är några utdrag ur min dagbok

31 maj , 2021, 16.52 louise

 

Fredagskväll + natt

”Jag är på min första retreat någonsin. Tänkte säga ”kanske sista” p.g.a. mår inte så bra just nu. Men det går väl om, I guess. Klockan är 00.40.”

”Efter en session (minns inte vad det heter) i kapellet blev det tyst. Jag gick till mitt rum (St. Clara) och tog bort smink. Läste och skrev några sista meddelanden till Räkan och Markus. Hade lite ångest p.g.a. HATAR tanken att inte få ha kontakt med dem.”

”23.30, eller nåt i den stilen, vaknade jag (…) och fick världens ångest. Ont i magen och tankar som snurrade. Visste inte var jag var först, och när jag kom på det ville jag bort… En konstig låt på repeat i hjärnan. (…) Tänk vad telefonen är ångestdämpande.”

Lördag

”Har en enorm finne som smyger sig fram längs käkbenet.”

”Vi ska ut och vandra 10.15. Så nu hamnar jag välja mellan huvudvärk (p.g.a. för lite kaffe och vatten) eller att va kissnödig hela vandringen.”

”Vid frukosten satt jag bara och tänkte på hur knäpp jag blir av det här. Borde boka tid med Claus så jag får tala. 12 minuter har gått. Vad 45 minuter känns långt utan Youtube. Eller Instagram, Whatsapp.”

”Jag längtar hem. 1 dygn och 5 timmar kvar. Ska bli så skönt att gosa med Markus, se serier och dricka GOTT kaffe. De verkar ha Juhla Mokka här. Och inget kvällskaffe. Helt kreisi.”

”Tack för livet, tack för längtan att söka både utåt och inåt, bad Claus.”

”Man tänker ju alltid att man själv lagar den godaste vegematen, men SNÄLLA. Bondbönsbiffarna här… I cry. Det var såå gott. <3 Med grönpepparsås + klyftpotatis, kokade morötter, sallad. Och jordgubbsrabarberkräm som jag inte ens tänkte ta. Vi kan säga som så – jag ångrade mig inte.”

”Mitt samtal gick bra. (…) Berättade om min ångestfyllda natt och hur otroligt ovan jag är med tystnad. Han sa att när man har jobbiga känslor/tankar ska man tänka ”jaha, nu känner jag så här”, på så sätt får man genast en distans till känslorna.”

”Jag sa att jag inte vill pressa fram nåt, han sa att det ska jag inte. Det finns inget mål med en retreat – det kallas nåd. Men det har vi svårt med för vi är vana att tänka att vi måste förtjäna kärlek och allt annat.”

”Vi gick i ganska svår terräng men jag klarade mig från att bli blöt (trots att jag är den enda som inte har vandringsskor).”

”Btw: 17 000 steg nu. SJUKT.”

Söndag

”God frukost. Jag åt samma gröt som igår men lyxade till det lite med ett glas juice och en smörgås (hemlagad malaxlimpa woo) med ost och ett halvt ägg på.”

”Kanske livets godaste lax?? Och rostade rödbetor (laga det!!), picklad gurka, t.o.m. potatisen var god. Ugnsäpple och vaniljsås till efterrätt. Riktig fammomat.”

Hemkommen (alltså söndagskväll)

”När vi äntligen fick prata blev jag stum. Så mätt på hela upplevelsen. ”Nästa år igen då, samma tid och samma gäng”, sa en av deltagarna. Ja, kanske det.”

”Det kändes ändå fint att bli ompysslad. Att någon gjort upp ett schema, plingade i klockan när maten var klar, väckte oss med sång.”

”Vid lördagskväll nån gång kändes det skönt, nästan naturligt, att bara sväva omkring. På riktigt BARA VARA. Vila, läsa, skriva. En utmaning för en sån som mig. Heja Snoan för att ni gjorde det till en så fin tid! Och maten…  Finns ni på Wolt?”

”Tittade på Whatsapp, 30+ olästa meddelanden, inget intressant. Tänkte ”tänk att jag SUKTAT efter det här – vad ger det mig ens?” Skrollade Instagram, blev snabbt trött på det också. Bytte some till verkliga livet och pratade med Markus. Jag tror att han hade trivts på retreat, särskilt vandringsretreat. Äta och gå omkring i tystnad. Så som han ibland vill ha det med mig, men det får han inte.”

Läs också

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *