Vardagstro och söndagstvivel

Att välja det goda,Frihet,Okategoriserade,reklam

I de röda långtradarnas värld

23 aug , 2019, 22.24 monica

 

Under sommaren har jag följt med en serie reklamer i våra inhemska tv-kanaler, varje vecka med stigande irritation. I detta nu överväger jag seriöst att aldrig mer besöka den butikskedja vars röda långtradare åker kors och tvärs genom Europa för att tvinga producenterna av diverse hygienprodukter att sälja sina produkter till underpris. Alternativt funderar jag på att grunda en motståndsrörelse som stödköper deodoranten med stort R i stora partier.

Visst tyckte jag det var lite fyndigt, åtminstone de första tio gångerna, hur den blonde mannen från det innersta Finland som bara behövde le sitt breda leende för att lyckas pruta ned priserna till en bråkdel av det begärda. Men vilket budskap sänder reklamen egentligen ut? Det som kanske var småroligt då den modersdominerade sydeuropén fick ge vika för jätten från norr får strax en mer fadd smak om jag i stället låter reklamen handla om små inhemska lantbruksproducenter vars vinstmarginal pressas av multinationella varumärken . Är det lika självklart då också att köparen alltid får bestämma prisnivån?

Än värre blir det förstås om jag vrider till perspektivet ännu ett varv och betraktar den mörkhårige och spenslige fjollan till producent som aldrig har en chans mot den reslige, bredaxlade och blonde inköparen. Om det gällde en invandrare kontra en invandrarfientlig urfinländare, en jude mot en nynazist, ett utsatt barn mot en våldsam vuxen? Är det faktiskt ok att den starke och självsäkre alltid får sin vilja igenom?

I de röda långtradarnas värld räcker det inte bara att vara hel och ren och beredd att göra sitt bästa. Det gäller att vara stark och smart, att köra sitt eget race och minnas att den som har flest prylar vinner. Hur kan jag göra motstånd – ja, förutom då genom att stödköpa hygienprodukter?

De röda långtradarna kommer att fortsätta att köra sina inköpsrundor genom världen utan att låta sig hejdas. Men jag kan välja om jag vill köpa deras budskap. Genom att driva reklamens argumentation till sin spets kan jag lättare få syn på skuggorna under det glättade budskapet. Ibland behöver jag kanske se mig själv i spegeln för att erkänna att skuggorna hämtas sin näring också ur mitt eget mörker. Då känns det skönt att den som får sista ordet inte är mannen i den röda långtradaren, utan han som lovade att sanningen skall göra oss fria.

Läs också

3 kommentarer

  1. Peter skriver:

    Knappast är det mannen i långtradaren som prutar och härjar, i stället är det nån sprätt med en laptop, distansjobbande från bryggan å torpet, som ställer till det. Långtradargubben har det uselt han också, men på ett annat sätt.

    Kör själv långtradare i tio år så får ni se hur jäkla roligt det är på riktigt.

    • monica skriver:

      Förlåt att jag uttryckte mig otydligt: det var absolut inte min mening att kritisera långtradarchaufförer som ju gör ett viktigt jobb!. I stället försökte jag analysera vilka argument som Tokmanni-reklamerna använder i sin marknadsföring.

  2. Patrik Lindholm skriver:

    Det subjektiva emotionella perspektivet kan de facto vridas i alla riktningar, anser sig iakttagaren i relativt godtyckliga situationer få åberopa sin rätt att bli stött, speciellt av det som för stunden råkar vara populärt bland allmänkritiken i samhället. Att kunna urskilja vilket av det som presenteras är en självironisk nidbild och vilket är insinuerande propaganda borde inte vara svårt, förutsatt att man idkar sund skepticism och uppriktigt granskar sitt uppsåt, före man ger sitt ramaskri luft.

    Man har ingenting att göra på standup-föreställningar om man först oberörd skrattar sig tårögd åt komik som träffar andra, för att sedan högljutt protestera krokodiltårögd med skrattet i halsen emedan man råkar identifiera sig själv i objektet i påföljande kvickhet från scenen. Faktum är att ingen eller inget kan kränka en – man väljer själv blir man kränkt eller inte. Åtminstone inte å någon annans vägnar som inte ens personligen är närvarande. Hur illa man klarar av att begränsa sin preferensbaserade snarstuckenhet är ett mått på den egna arrogansen andra har rätt att evaluera.

    Den starkes oinskränkta rätt till maktutövande råkar för övrigt vara en grundläggande dogm inom kristendomens hierarkiska ideologi.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *