Äntligen det utlovade inlägget om biskopsvalet i Helsingfors, Nu kanske någon har höga förväntningar, men föreslår att man sänker dem en aning. Det kommer inget revolutionerande eller unikt.
Som ny biskop i Helsingfors stift valdes Teemu Degerö. Egentligen heter han Laajasalo på riktigt, men eftersom han i TV har en annan stadsdel som sitt efternamn (Tammelund), så tror jag inte att han tar illa upp om jag använder det svenska namnet på stadsdelen han delar efternamn med i detta fall heller.
Om man inte är insatt i detta med stift så är han biskop bara för de finskspråkiga befolkningen i Helsingfors, för vi svenskspråkiga leds från Borgå. Men han är ju ganska synlig här i huvudstaden och mycket av diskussionen som fördes under valrörelsen är aktuellt även i vår ankdamm.
För att förstå vad en biskop egentligen gör, kan det vara bra att läsa ett gammalt inlägg från 2015. Om man skulle sätta in biskopens position i affärsvärlden, vore biskopen i princip marknadsföringsdirektör (eller brand director) för en franchisingkedja, som ägs av ett andelslag eller kooperativ. Kan låta konstigt eller direkt förvirrande, men ungefär så är vår ev.lut kyrka uppbyggd rent administrativt.
Stiftet, vilket biskopen leder, ansvarar för de andliga och drar upp riktlinjerna, men församlingarna leds av kyrkoherdar, som är VD:n för sina respektive församlingar och ganska långt suverena ur ledarskapsperspektiv. Men de bör följa de andliga riktlinjer som stiftet ger. Rent administrativt styrs församlingarna av två separata organ: kyrkoherdarnas gemensamma beslutsgrupp och sedan en separat samling av kyrkoherdar och lekmän, som i princip har högsta makten. Det heter ”gemensamma kyrkofyllmäktige”. Personerna till detta högsta organ väljs i samband med församlingsrådsvalet, men om man inte tittar noga på blanketten så missar man det lätt.
Det biskopen däremot ansvarar för är budskapet och riktlinjerna, alltså vad som sägs och hurdant andligt klimat som stiftet har. Därför envisas jag med att säga att biskopen snarare är marknadsföringsdirektör än VD. Eller kurator, om man har svårt med termer från affärsvärlden.
Efter detta (något långa) intro kommer vi till själva saken. Vem lämpar sig som biskop? I Helsingfors stod valet mellan en yngre man med särskilda mediakunskaper och och två damer med djup kunskap inom ämnet. Förvisso har den kommande biskopen även doktorerat, så helt akademiskt omeriterad är han inte.
Utan att nu egentligen vara tillräckligt insatt så verkar de två andra kandidaterna följa Irja Askolas fotspår. Ledarskapet vore antagligen mera reflektivt och skulle lyfta fram andra, medan den nu valda biskopen själv leder framifrån ganska synligt.
Vilket är bättre? Just nu kan det kanske vara bättre att Helsingfors får en synlig och mediaskicklig biskop, för här får man tävla om synlighet på ett annat sätt. Hans arbete i Helsingfors mest sekulariserade trakter (Berghäll) visar att man visst kan aktivera folk, bara man gör det under rätt förutsättningar.
Sedan lyftes det ju fram att den tysta majoriteten av kyrkogångare inte är +30-åriga mediapersoner från Berghäll utan damer med längre livserfarenhet och att de nu förbisetts. Kanske, men de har ju fortfarande sin lokala församling och andliga gemenskap att ty sig till. Därför finns det ett stort antal präster, diakoner osv anställda i församlingarna. Biskopen kunde omöjligen hinna till alla, därför är den lokala verksamheten viktigast.
Biskopen är den som synns till stora massor och i Helsingfors finns det stora massor som behöver nås. Speciellt bland de yngre generationerna.
Sedan var det viss diskussion kring att den blivande biskopen är konsevativt lagd. Han verkar vara konservativ på samma sätt som många helsingforsare är vegetarianer; pro forma. Han verkar vara konservativ när det kommer till formen och det synliga, men till sina värderingar tycks han vara liberal. Det gör honom högkyrklig (en sådan som tycker att det är viktigt med regler och formalia) men kanske inte direkt konservativ. Bättre så än en väckelsebenägen syn där formen inte är viktig men värderingarna är konservativa.
Sedan är ju den stora frågan om det egentligen är så viktigt. I Helsingfors är den avgående biskopen mycket liberal i sin syn, ändå finns det präster i Helsingfors som vägrar samarbeta med kvinnliga kolleger.
Visst lägger biskopen tonen i den andliga diskussionen, men i liberala Helsingfors kan man ändå inte gå mot den allmänna opinonen och värdegrunden.
Däremot kan det vara bra med ett tydligt budskap. Att man har en åsikt och står för den. Eftersom den kommande biskopen trots allt har värderingas som kan uppfattas konservativa, betyder det att han i teorin kan nå ut till en bredare publik, eftersom alla i Helsingfors inte är liberala. Man må tycka om det eller inte, men jag har svårt att se varför en kristen (finskspråkig) helsingforsare inte kunde stå bakom honom, om de stått bakom nuvarande biskopen.
Texten riskerar bli lite onödigt lång och vi har knappt kommit igång, så bättre att sluta här. Tiden får visa om det blev rätt eller fel, men med de utmaningar som finns just nu så verkar valet vara rätt. Inte pga kön eller kunskaper eller egentligen lära, utan pga förmågan att nå ut. Och förhoppningsvis samla en bredare demografi bakom sig.
Tänkte nästan glömma elefanten i rummet: de financiella oklarheter som hans firma har. Såvida de hindrar honom från att utöva ämbetet till fullo är det en mycket dålig sak. Om inte, är det egalt. Att bedriva företagsverksamhet är alltid riskfyllt och det kan gå bättre eller sämre. För honom tydligen sämre. Det gör inte honom till en sämre människa, snarare tvärtom. Företagare som hamnat i ekonimiskt trångmål får fundera på livet och dess värderingar mycket noggrant. Men det är nog bra att han blivit vald till marknadsföringsdirektör, inte ekonomidirektör.
