Andetag

 Jag var ensam i bussen som stannade ute vid Reykjaviks inrikesflygfält.

– This is the last stop and I will go back in 20 minutes, sade chauffören. Can I bring you a cup of tea?

 Så satt jag och drack te i tjugo minuter med den polska busschauffören, och under resan tillbaka till centrum pratade vi om läget i hemstaden Krakow, om varför han kommit till Island och om den isländska bankkrisen som i förhållande till landets ekonomi är den största kollaps som någonsin har drabbat ett land. Tebjudningen var en överraskning men inget misstag. Orsaken till att jag fann mig själv ute vid det lilla flygfältet var att jag helt enkelt tagit en lokalbuss för att se på Reykjavik, och åkt ända till ändhållplatsen.

 När jag är ute och reser vill jag uppleva resmålet och lokalkulturen på ett autentiskt sätt. Jag läser mig in på viktiga saker på förhand. Historia, kultur och mat. Jag bekantar mig med språket och försöker lära mig enkla fraser. Varför, frågar sig någon, du klarar ju dig bra på engelska?

 Jo, för att jag tycker att man får ut så mycket mera av en resa om man på sätt och vis ”blir en av ortsborna”. Man kan försöka förstå den lokala kulturen bättre genom att våga sig på att pröva den lokala matkulturen, känna till områdets historia och t.ex. se värdet i att utforska omgivningen med hjälp av kollektivtrafik. Om man aktivt pratar med lokalbefolkningen, om än bara på engelska, så blir reseäventyret genast mer minnesvärt. För mig skulle det kännas tråkigt, ointressant och rentav meningslöst att endast göra resor av typen charterresor, paketresor och solsemestrar, med förbluffande lika all-inclusivehotell och swimmingpoolar, där man efter hemkomsten inte egentligen kan berätta något som helst speciellt om landet man besökt. Där semesterupplevelserna och bufféborden inte alls skiljer sig från varandra.

 Jag vill hellre vara en resenär än en turist. Resenären smälter mera in i omgivningen och går inte omkring i flock med kamera och magväska som turisten. Fast på en punkt måste jag erkänna att jag nog ändå är en typisk turist. Jag har alltid karta och guidebok över området med mig. Och visst ser jag gärna också de viktigaste sevärdheterna och muséerna som resmålen har att erbjuda, på grund av mitt intresse för historia och kultur.

 Självfallet är vi inte 100% turister eller 100% resenärer, utan en blandning av dessa. Men jag upplever att jag respekterar lokalinvånarna och deras kultur, språk och historia mera ifall jag är mindre av en turist och mera resenär. Och finns det något bättre botemedel mot xenofobi än att resa och uppleva nya kulturer?

 En resa skall enligt mig inte endast vara ett avkopplande avbrott från en stressig vardag. Då kan man lika gärna ta in på ett spa i Finland. Nej, en resa skall ge nya berikande erfarenheter och insikter. Man skall på något plan vara en annan person som återvänder från en resa jämfört med den man var innan man åkte iväg. Jag vill inte resa för att bara kryssa av en lista på resmål jag ”har sett” eller för att posta fina semesterbilder.

 Ett av mina största mål är att leva som en resenär genom livet, ett liv som man inte känner sig tvungen att ”ta semester ifrån”. Resenären som drömmer om att gå vilse i främmande städer och finna sig själv.