Om något är för bra för att vara sant, så är det ofta något lurt. Men det gäller inte den chokladpudding jag åt efter lunchen. Den var smakrik och len och innehöll 20 gram protein.
Det gäller inte heller evangeliet.
Men människan är så van vid att någon försöker göra vinst, utnyttja eller bedra, att cynismen liksom integrerats i hennes förhållningssätt. Därför kan det vara svårt att inse att det är just ett förhållningssätt, bara ett förhållningssätt – inte en naturlag.
Det kan vara svårt att inse, att det också finns drivkrafter i världen som inte söker sitt. Kärlek, till exempel. Och kunde man empiriskt mäta det – kanske man kan? – skulle jag inte vara förvånad om man fann att kärlek både den starkaste och vanligaste drivkraften i världen.
Jag menar, drar man saker till sin spets är det kärlek som får mig att stiga upp ur sängen och gå till jobbet på morgonen. Lönelapp, javisst – men den behöver jag för att kunna ge mitt barn havregrynsgröt, smörgås med lördagskorv och surmjölk. Det är kärlek. Att det också är mitt ansvar som förälder är kanske en tanke som hade infunnit sig om jag inte redan drevs av kärlek. Det är också kärlek som ger mig den kraft och uthållighet jag behöver som studentpräst.
Jag satt en gång med vid ett årsmöte för en kapellförening. En av de ålderstigna medlemmarna erbjöd sig att också det här året elda i kapellets kakelugnar under vinterhalvårets söndagar. ”Orkar du verkligen det?” frågade ordföranden på något hänsynsfullt och diplomatiskt sätt. Och då spratt det till i gubben, som om han hade drabbats av helig ande (vilket han kanske hade) och han förklarade: ”När jag nu är så glad över det Jesus har gjort för mig, är det minsta jag kan göra att elda kapellet åt honom!”
Jag minns ännu samtalet som om det var igår. Jag minns tystnaden som följde. Jag förundrades över hur klart den mannen hade formulerat kyrkans verksamhetsstrategi: att Jesu kärlek till världen reflekteras genom allt vi har för händer. Att kyrkan gör det hon gör för att hon är älskad, och ger som gåva det hon fått som gåva.
