Den senaste veckan har jag varit på skriba* på Lekholmen. Gissningsvis är det här mitt fjortonde, femtonde eller sextonde läger. Jag tänker att det är ganska mycket för en lekman. Det tror jag är något att vara tacksam för, att få vara med ännu femton år efter den egna konfirmationen.
På sätt och vis är det här lägret också varit ett första läger. Det är första gången jag är på läger med just den här församlingen. Det har varit en lärorik erfarenhet och jag har fått mängder av nya idéer som jag tror kan vara till nytta också i mitt jobb som moddalärare.
En sak jag tycker har varit speciellt intressant är att se ett helt nytt sätt att göra skriba. En grej är att det är ett mycket mindre läger än jag är van vid från förr och en annan att själva arbetet ser annorlunda ut. Till min glädje har jag märkt att arbetssättet på den här församlingens läger utgår från konfirmanden, på samma sätt som många av de arbetssätt som beskrivs i den nya läroplanen för grundskolan utgår från eleven.
På ett personligt plan har jag njutit av att få stanna upp och fundera på livets största frågor tillsammans med konfirmanderna. Jag har lärt mig mycket om mig själv samtidigt som jag försökt svara på konfirmandernas tidvis mycket svåra och ofantligt stora frågor. Det har känts nyttigt att ha en orsak att grubbla, skönt att också själv få chansen att vårda och fördjupa min tro och min relation till Gud.
*Konfirmandläger på mer standardiserad svenska.
