Vår familj har inte upptäckt fredagsmyset än. Men för mitt fadderbarn är det något stort. Hen samlas med sin familj på fredag kväll och äter något gott, kanske tittar på någon film. Fredagsmyset markerar att arbetsveckan är över. Kanske symboliserar stunden tillsammans en återgång till utgångspunkten, att vi är här tillsammans igen, trots att vi jobbat på våra olika håll under veckan.
Fredagsmyset har kallats 2000-talets helgmålsringning, en modern rit. En rit är en handling som hjälper oss att handskas med livet. Riten bekräftar och återupprättar. ”Riten är det jordiska och det himmelska som möts”, lärde jag mig av docenten i liturgik, Yngvill Martola.
Att fredagsmys har fått sakrala övertoner blev tydligt för mig när jag såg en svensk chipsreklam. Olika vardagssituationer utspelar sig medan en gospelkör ooar i bakgrunden och mellan varven intygar: ”Du är värdig fredagsmys.” Fredagsmyset har blivit något större än summan av sina delar, en symbol, en skiljelinje mellan före och ett efter. En slutpunkt på veckan och en startpunkt för veckoslutet.
Något av det bästa med riter, tycker jag, är att man inte behöver förklara eller förstå dem för att de ska kunna bära tillvaron. Ritens bärkraft ligger kanske just i det, att riten har en förmåga att gestalta något det inte finns ord för. Och det är kanske också det som gör att vi slår vakt om våra riter.
