Vi har under den här sommaren fått följa en spännande händelseförlopp längs vägen mellan Helsingfors och Kotka. Det har dykt upp rödmålade stenbumlingar vid vägen, eller rättare sagt, någon har målat stenar som redan legat där. Ingen verkar veta varför stenar är målade eller vem eller vilka som har gjort det.
Vägverket är oroad över stenarna, eftersom de kan utgöra en trafikfara då bilister kan förvirra sig att titta på dem i stället för vägen och trafiken. Därför har man tagit borta några av de röda stenarna och hoppas på att inte flera dyker upp. Det tycker jag att i och för sig är förståeligt, för trafiksäkerhet är viktigt.
Men om nu några röda stenar kan vara så farligt störande, så borde man då inte se upp allt som ligger vid vägkanten? Nu tänker jag främst på alla reklamen som de flesta nog är vana vid att se längs vägarna.
Skillnaden mellan de röda stenarna som ligger vid skogskanten och reklamtavlorna är dock att reklamen är olagliga. Detta visste jag inte förrän jag råkade se en några år gammal artikel där statens ovilja att ta tag i de olagliga vägreklamen behandlades. Man får helt enkelt inte sätta upp reklam längs vägar, trots att kommuner faktiskt ofta säljer reklamplatser i sådana ställen.
Det finns en till skillnad mellan röda stenar och reklam som gör stenarna mycket farligare: vi är så vana vid att se reklam att de nog inte ställer till något problem när det gäller trafiksäkerhet. På samma sätt, om i alla ställen där vi genom hela våra liv har sett reklam i stället hade sett röda stenar, så skulle några stenar i olagliga ställen varken fånga upp våran uppmärksamhet eller upprördhet.
Jag tänker att ett samhälle där röda stenar utgör en större fara än ständig utsättning för kommersialism inte är ett sunt samhälle. Några röda stenar här och där kan kanske påminna oss om vad vi är vana vid att se, och även om vad vi skulle vilja vara vana vid att se.
