Andetag

Som tidigare nämnt är jag inte jättebra på att stressa, speciellt inte pga julen. Visst är det mycket som skall göras, men inte blir det bättre av att man stressar.

Därför tänkte jag skriva om dottern. Många har frågat hur hon mår, då jag den senaste tiden endast blastat om kyrklig administration och mötesteknik i mina inlägg.

Hon mår bra, kan jag rapportera. Hennes tolkning av Lucia på dagis höll världsklass. På modern svenska skulle jag säga att den var outstanding, men föredrar att säga att den höll världsklass. Hon kombinerade långsamt gående, hållande av LED-ljuset och sjungande av Luciasångerna med en glans som sällan skådats. Jag har en avsevärd mängd videomaterial, om någon vill komma och se. Vi bjuder även på lussekatter, för det bakades några kubik av dem i veckan. 

Då dottern är född inom äktenskapet har jag aldrig behövt erkänna mitt faderskap eller bevisa annonledes att hon är min dotter. Därför har jag använt deckarknep för att lista ut det. I veckan fick jag ett relativt starkt bevis. Det är, för övrigt, av viss relevans för historien att ni vet att jag för det mesta har ganska varmt.När jag hämtade henne från dagis (i skjorta och sommarkavaj) lekte de ute i parken. Hon hade full vintermundering, eftersom alla barn hade det. Anefter vi närmade oss hemmet klädde hon successivt av ytterkläder, så att hon vid vår ytterdörr endast hade t-skjorta på sin överkropp. När vi kom hem hjälpte jag en yngre avkomma att klä av sig, och när jag kommer till köket står hon där i endast underbyxor och dricker isvatten (med 4 stora isbitar). Jag blev mycket varm i hjärtat när jag så det, och så fick jag också hett och sedan stod vi båda i underbyxor och drack isvatten. Det var en fin stund.

Sedan finns det stunder då jag inser att vi har vissa skillnader. Härom dagen hade frun kvällsmöte och vi övriga skulle äta. När jag meddelade att maten var klar undrade dottern om jag även dukat, till vilket jag svarade jakande. Hon kom till matsalen och yttrade följande: ”Men pappa, du har ju inte allt dukat färdigt, det finns inga servetter på bordet. Jag tror att vi ska ta de nya, fina vinterservetterna” varpå hon lätt sårad och suckande delade ut nämnda servetter åt alla. Maten smakade extra gott då vi hade dekoren i skick, men jag var nog inte ens medveten om att man kunde använda orden ”fina” och ”vinterservetter” i samma mening. Nå, man lär sig något nytt varje dag.

Hoppas vädret blir bättre till kvällen, så att vi kan med dottern gå och titta på en urvattnad kopia av henne gå ner för de stora trapporna.