Andetag

Ska vi göra som så, att alla inleder med orden ”i min drömkyrka…” och sen är det fritt fram att visionera? Ingen får skaka huvud och säga ”nej, det där går inte” eller sucka ”oj, vad naiv du är”. Däremot är det fritt fram att applådera, nicka ”det-där-låter-intressant” eller slänga på med ännu vildare visioner. Är du med? Då börjar jag.

I min drömkyrka står det med stora bokstäver VÄLKOMMEN på dörren. Fast egentligen ser ingen de där stora bokstäverna eftersom dörren, den som också saknar tröskel, alltid står öppen. Under dagen kan du titta in i ”Café kyrkkaffe” för lite mat och prat eller också gå längre in i kyrksalen för och stanna upp vid de fantastiska tavlorna och sniffa kyrklig ljusdoft. I bakgrunden hör du någon spela orgel, det är nämligen fritt fram att sätta sig ner vid det pompösa instrumentet. Saknar du säng och rena lakan så kan du titta in även nattetid, det finns en sovplats som är bara bara din.

En gång i veckan firar vi gudstjänst i kyrkan, det är liksom församlingens gemensamma puls. Ibland är gudstjänsten en brunch i form av knytkalas, ibland mera traditionell psalmsång och liturgi och ibland kommer man med yogamattan under armen eftersom det ska bli mera kroppslig meditation. Man har insett att alla inte passar in i den traditionella gudstjänstformen. Ibland blir det predikan och den kan hållas av muslimtjejen som bor i byn, av honom som aldrig lärt sig Gud som haver eller så läser hon som skriver dikter ur sin nya bok. I min drömkyrka har vi nämligen insett att vi inte har alla svar men att vi kanske kan komma lite närmare om vi lyssnar på varandra.

Som präst har jag min arbetshörna i kyrkan. Det har också mina kollegor. Det är förstås möjligt att vi är ute på stan, på hembesök eller också sitter vi och pratar på världsvida webben. Att gå ut bland människor är skrivet med bold i vår verksamhetsplan. Det som upptar en stor del av vår tid är arbetet för jämställdhet, homosexuellas lika rättigheter, att välkomna de som flyttar in i vårt land och att skrika till när någon behandlas orsättvist. För att nämna några exempel. Det är kärnan i det vi gör, nästankärleken. ”Se hur de kristna älskar varandra” kommer alla att säga.

Så skulle min drömkyrka se ut. Eller egentligen är det inte bara dröm, det är det här som kyrka är för mig. Nästankärleken. Skriken för rättvisa. Tron på det goda. Det är därför jag vill vara med i och jobba för kyrka. Det finns mycket som jag som medlem inte kan vara stolt över. Det finns till och med sådant som får mig att sucka djupt och googla fram eroakirkosta.fi. Men istället för att klicka upp länken så tänker jag att jag bannemig har en möjlighet att påverka, en möjlighet att arbeta för det goda jag tror på.

Vart fjärde år ordnas det församlingsval. Då väljer man in typer som kommer att vara med och bestämma om kyrkans framtid, hur pengarna används och hur verksamheten ska se ut. I år är temat för valet just “Tro på det goda”. För den som ibland tänker ”i min drömkyrka…”, för den som kan lyssna men också vid behov vågar säga ”nej bannemej” och för den som tror på det goda – för den är det här en ypperlig möjlighet att påverka!

På Instagram visioneras om drömkyrka.