Vardagstro och söndagstvivel

Okategoriserade

#HataNyårslöften

3 jan , 2014, 01.20 Mathias Rosenlund

 

Jag vet inte riktigt varför folk håller på med att avlägga nyårslöften. Eller ok, jag fattar väl vad det kan handla om. Man vill göra bättre ifrån sig. Man vill att nästa år ska kompensera för de brister man inför sig själv uppfattar att man har uppvisat och genomlevt under det år som gått. Det verkar ju bra. Låter fint. Nästa år. Mañana, liksom.

Jag gillar alltså inte nyårslöften. Det enda löfte jag kan stå för är kanske – med nöd och näppe – det här som jag twittrade på nyårsaftonen:

Ja. Det är mitt enda nyårlöfte. Att lämna tillbaka hantlarna. Jag lovar inte mig själv att använda dem, eftersom jag redan haft dem i två år, och eftersom jag vet att jag inte kommer att använda dem.

Ni ser vad jag skrev, va? #hatanyårslöften. Och jag menar faktiskt det. Jag tycker dylika löften är lite unkna. Jag uppfattar dem som ett sätt att framhålla sina goda avsikter trots att det gångna årets handlingar har motbevisat en i det man utsäger sig om att vilja, och längta efter. Så alltså. Jag avger inga nyårslöften. Jag resonerar så här: om jag inte kan se till att varje dag (eller en dag varje vecka, eller en dag varje månad, etc.) implementera det jag vill under loppet av ett år, ja, då tjänar inte ett nyårslöfte någonting till. Håller folk ens sina egna nyårslöften? Jag vet inte. Har kanske inte så bra koll på det. Kanske ni kan hjälpa mig? Håller ni era nyårslöften? Och jag är faktiskt nyfiken: varför avlägger man nyårslöften? Kanske min negativa och skeptiska inställning baserar sig på inbillade föreställningar eller förutfattade åsikter. Help me, please.

Läs också

En kommentar

  1. Erica skriver:

    Jag brukar sällan avlägga nyårslöften, men då jag gör vill jag kunna uttala det så tydligt att det blir ett fungerande löfte (exempelvis; hur ska jag kunna mäta att jag ”i år ska vara snällare”). För mig måste ett löfte vara tydligt för att det ska funka. Och jag håller med dig; ett löfte som ges för att belysa ens goda avsikter är ju onödigt, men om man sätter upp ett mål, så finns det en styrka i att man sagt detta rakt ut. Jag tror ju att ett uttalat löfte blir mer befäst i det egna medvetandet och det att andra människor vet om ditt mål gör att du kämpar mer för det. ”I år lovar jag att hjälpa min mormor med att handla mat minst en gång i månaden” är ett så mycket bättre löfte än att ”vara snällare”.
    En annan aspekt av nyårslöftet är att det ger en möjlighet för alla att faktiskt bli bättre människor och tycka mer om sig själv: även ett ”själviskt löfte” så som att träna tills man orkar springa 10km/ har en 6-pack på magen är ju bra; genom att bevisa för oss själva att vi klarar av något mål så stärker vi vår självkänsla. God självkänsla upplever jag vara första steget till ett bättre jag och som konstaterats: “There’s only one corner of the universe you can be certain of improving and that’s your own self.”

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *