Kaos bryter vanligen ut i samma stund som dörren öppnas och pappa ä-n-t-l-i-g-e-n kommer hem från jobbet. En lugnt lekande pojke kan plötsligt kasta sig på golvet och börja gråta. En rofyllt pysslande mamma kan helt oväntat bli arg och snäsig. Det var precis samma sak när jag jobbade och min man var hemma. Hela världen rubbas när dörren öppnas och den andra föräldern kommer hem.
”Det har inte varit så här hela dagen, jag lovar.” Det är både tröstande och nedslående att höra när man utpumpad kommer hem från jobbet och alla plötsligt gråter. (Utom hunden som vill sitta i famnen.) Men när du är efterlängtad finns det inga utvägar – oberoende av hur kissnödig du är eller hur intressanta tidningar det verkar ha kommit på posten. Alla måste först få kramas och berätta i detalj vem som ätit vad, vem som kackat var, vem som sovit när och så vidare.
Det bästa är kanske att sätta sig direkt på golvet i tamburen och bara lyssna – deltagande. Med ditt intresse för mina ytterst vardagliga problem, också de allra gråaste av dagar, ger du värde åt mitt stretande, åt mitt liv.
Välkommen hem!
