Vardagstro och söndagstvivel

Okategoriserade

Svaghetens lov

10 Apr , 2013, 20.51 Mathias Rosenlund

 

För mig har kristendomen alltid burit inom sig ett svaghetens försvar. Det är något som kanske utgår från det som Jesus sa om att det man gör för de allra minsta, det gör man för honom. Det gillar jag.

Jag vet inte vad det beror på, men där andra ser nya tider och nya trender — ett samhälle som mer eller mindre framgångsrikt försöker röra sig framåt — ser jag dem som halkar efter, dem som fastnat i ett mönster som bara leder neråt, mot ytterligare mörker. Då tidningar och andra media ideligen talar om nya musikhus och Guggenheim-eller-inte-Guggenheim, jublar jag högljutt då jag får reda på att Vanda stad har byggt 100 lägenheter för de hemlösa.

Jag har alltså svårt med en sådan kristendom som liksom blir en teologi för de starka. Jag tycker det är illa om det kristna budskapet paketeras så att det blir gällande enbart för dem som orkar, dem som lyckas, dem som har alla svar.

Så här är det: för mig personligen är tron på Gud ett privilegium, inte ett tvång. Och när tron förmedlas som ett tvång, ja, då backar jag undan, eller alternativt blir jag ilsken. Jag tror inte att Gud blygs mina svagheter eller föraktar mina brister, utan snarare försöker få mig att förstå att det är hela mig Han älskar, inte mina sporadiska stunder av framgång.

,

Läs också

2 kommentarer

  1. maria sundblom lindberg skriver:

    oj..nu skulle jag vilja skriva med brinnande bokstäver. att just därför är jag med i klubben. för solidariteten mot den svaga och uppkäftigheten mot den som behöver tänka till. kaxigheten är jesus snyggaste sida. och den borde oxå bli min.

  2. Jag skriver:

    Jag gillar det här skarpt. Många finländare mår för bra för att tänka på annat än om soffdynorna matchar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *