Förra veckan blev det en storm kring vad Maria Tolppanen, som är ordförande i Vasas stadsstyrelse, skrev i en insändare i Vasabladet där hon menade att en del av lösningen på sexuella trakasserier och sexuellt våld skulle vara att flickor slutar klä sig sexuellt provokativt. I insändaren i Vasabladet den 29.9.21 skriver Maria Tolppanen bland annat: ”Till flickorna är det också bra att berätta hur naturen fungerar. Till exempel vilken klädsel som kan ge fel signaler till det motsatta könet. Om man provocerar kan någon bli provocerad, och det leder sällan till något gott”. Det utlöste med rätta protester. Sofie Stara, ledarskribent på ÖT skrev en bra ledare 5.10.21: Ska brottsoffer verkligen ta hänsyn till förövarens attityd?
Jag förstår ju om föräldrar till döttrar vill försöka undvika att just deras flicka råkar ut för oönskad uppmärksamhet eller värre genom att dra mäns blickar åt sig. Det allra viktigaste är att man hemma och i offentligheten går igenom grundläggande saker med ungdomarna:
Var och en är alltid ansvarig för sina egna handlingar. Det finns inte förmildrande omständigheter.
Ett nej är alltid ett nej. Snart kommer samtyckeslagen som jag anser kommer att bli en klar förbättring av lagstiftningen. I sexuellt umgänge är det alltid tillåtet och möjligt att ändra sig. När en kvinna föder barn kan hon inte avbryta barnafödandet mitt i alltihop, men det är fullt möjligt för båda parter att avbryta när man har sex.
Alla har rätt att bestämma över sin egna kropp och även till att klä sig som man vill.
Kvinnors klädsel skall under inga som helst omständigheter presenteras i offentligheten som ett sätt att minska sexuella trakasserier, som Maria Tolppanen fört fram. Finns det egentligen ens vetenskapliga belägg för att ”sedlig klädsel” skulle skydda unga flickor eller vuxna kvinnor? Det är säkert omöjligt att genom forskning få fram data på detta och antagligen skulle frågor om klädsel kännas så skuldbeläggande för offren för sexuella trakasserier och våld att det skulle vara oetiskt att bedriva forskningen. Det finns i alla fall rapporter om att även kvinnor klädda i burka utsatts för sexuella trakasserier och våldtäkter. Det finns inte belägg på att täckande klädsel skyddar kvinnor och framför allt är priset alltför högt även om så skulle vara fallet. I vårt samhälle kan friheten att vara sig själv, klä sig som en själv vill, inte offras ens ifall säkerheten skulle öka. Åsikterna som Maria Tolppanen för fram är tyvärr inte alls ovanliga. Jag stötte på en intressant kandidatuppsats i sociologi när jag snabbt googlade på ämnet: Sexuellt våld och kvinnors klädsel – En netnografisk studie av attityder bland Flashbackmedlemmar av Emilie Naesgård år 2017. Det finns många som tycker att t ex bäraren av korta kjolar signalerar sexuell tillgänglighet.
Både enligt samhällets moral och lagen i Finland har det ingen betydelse hur ”provokativt” kvinnan som utsatts för sexuellt våld har klätt sig. Vi delar inte upp kvinnor i madonnor och prostituerade och betygsätter inte kvinnors dygd. Även prostituerade omfattas naturligtvis av samma rätt till sin kropp, även om de i praktiken löper högre risk för våldtäkter och våld.
Det som behövs är attitydfostran, information och diskussion. Att vi pratar redan med barnen om ”Stopp min kropp”. Att det finns tillräckliga resurser som skolhälsovårdare och ungdomsarbetare som finns till för ungdomarna. Att samhället klart tar ställning mot kvinnohat och allt slags våld mot kvinnor. Jag ser Me-Too-rörelsen som banbrytande för att göra det sexuella våldet synligt.
Det samhälle vi måste sträva till är ett samhälle där alla kan (till och med berusade) dansa sgs nakna i mörka parker utan att riskera oönskade närmanden. Kanske det är en utopi. Berusning är visserligen inte något jag förespråkar. Ifall man på riktigt vill tala om riskhantering utan att lägga åtgärdsbördan på den utsatta parten skulle det gärna få läggas mer vikt vid att inte barn under 18 år dricker alkohol och att även vuxna skulle dricka med sådan måtta att en ännu har sitt förstånd kvar och kan göra vettiga val. Det gäller i högsta grad båda könen. Här finns det också glädjande trender. Det har skett positiva förändringar i ungdomarnas alkoholkonsumtion mellan åren 2002 och 2014 enligt en undersökning som gjorts av WHO och som utkom 2018.
