Vardagstro och söndagstvivel

Okategoriserade

Inga änglar, inga demoner

28 sep , 2021, 18.20 mikaelawesterling

 

När jag nu skriver om läkemedelsindustrin vill jag påpeka att det inte hör till min uppgift att vara dess försvarsadvokat och det är inte heller meningen med denna text. Läkemedelstillverkare är inte änglar, men inga demoner heller. Yrkesfolket som jobbar för läkemedelsindustrin är likadana mänskor som vi andra. Många drivs av vilja av att göra gott, vilja hjälpa mänskor med nya mediciner och vaccin. Forskare brinner för sitt eget område och kan göra det till sitt livsverk att utveckla t ex nya antibiotika eller cancermediciner. Vi behöver ändå komma ihåg att läkemedelsföretag är företag som skall göra vinst. Å ena sidan behövs patenter som skyddar företagets egendom – den nya medicinmolekylen, eftersom det är mycket kostsamt och kan ta 10-15 år att utveckla en ny medicin. Å andra sidan medför patentskyddet ändå problem som i slutändan gör att många av de fattiga ländernas invånare aldrig får tillräcklig tillgång till medicinen eller vaccinet. Mediciner mot AIDS och naturligtvis covid-19-vaccinen är kända exempel. Sjukdomar som mest förekommer i fattiga länder som malaria ägnas inte lika mycket resurser som de rika människornas sjukdomar. Malaria skördar 400 000 liv varje år. Det är en komplex sjukdom som gör att det är svårt att utveckla ett effektivt vaccin. År 2021 har det kommit ut ett vaccin som ännu inte är så effektivt. Som alltid är det många faktorer som gör att malaria dödar människor och till de viktigaste åtgärderna i kampen mot malaria hör inte bara bättre vaccin och läkemedel utan också att minska fattigdomen, använda impregnerade myggnät om natten och skapa bättre diagnostikmöjligheter.

Innan jag började studera medicin studerade jag journalistik ett år. Under studierna inpräntades det noga att det inte finns några gratis luncher. Året därpå fick jag som medicine studerande då och då gratis kaffebiljetter och annan sponsorering. Numera har utveckligen gått i rätt riktning och reglerna är mycket strängare. Arbetsgivarna ser till att arbetstagarna får gå på föreläsningar som inte är sponsorerade av olika företag. Visst syns läkemedelsfirmorna till på olika läkardagar och de bjuder fortfarande in till föreläsningar. Varje föreläsning oberoende av ifall de är gratis för åhörarna eller del av en avgiftsbelagd kurs,  börjar med att föredragshållaren redogör för sina bindningar: vem hen arbetar för och av vilka eventuella läkemedelsföretag hen fått arvoden för att hålla föreläsningar inom sitt specialområde. Föreläsarna är noga med att tala om ämnet och inte specifikt göra reklam för någon enskild läkemedelsmolekyl. Jag har faktiskt aldrig hört en föreläsning där föreläsaren opartiskt skulle ta ställning för något visst preparat. Föreläsaren redogör också för eventuellt ägande t ex aktieinnehav i branschen.

På min egen mottagning brukar jag ibland halvt på skoj poängtera att jag inte äger något som helst intresse i läkemedelsföretag då jag varmt talat för att påbörja någon medicinering. Jag skulle aldrig kunna investera pengar i något läkemedelsföretag eller vårdföretag. Det att en enskild läkare ofta skriver ut samma mediciner, tex blodtrycksmediciner eller depressionsmediciner beror på att det är bra att välja ut några mediciner som man lär känna väl till under årens lopp. Det lär ska finnas mänskor i Finland som tror läkare får provision på de mediciner de skriver ut. Så är det verkligen inte. En rättsstat kan omöjligt ha ett sådant system.

Visst är det problematiskt ifall västerländska läkemedelsbolag testar sina mediciner i u-länder. På det stora hela har jag ändå tilltro till att branschen kontrolleras noga av myndigheter som Europeiska läkemedelsmyndigheten. För att ett läkemedel ska få säljas måste det gå igenom en komplicerad tillståndsprocedur och måste ha tillräcklig bevisad effekt för sin indikation (orsak till användning), senast då medicinen i Finland skall få rätt till grundersättning av FPA. Det folk ibland glömmer är att också hälsokostbusinessen är stor och gör pengar på preparat som inte har genomgått samma strikta kontroll gällande effekt. Mediciners effekt och bieffekter är noggrant utredda och följs hela tiden upp.

Ett problem i västvärlden är medikalisering: att göra symtom som hör till ett normalt liv till ett medicinskt problem som kan botas med medicin. Det är inte heller entydigt när en medicin behövs. Det är viktigt att den enskilda människan får bestämma om sin vård och fundera på vilken risk en vill ta till exempel med högt kolesterol. Man talar om NNT, number needed to treat, till exempel hur många mänskor som på basen av statistik behöver ta en medicin för att en skall undvika en stroke. Det som är grejen är att läkare inte kan se i en kristallkula vilken patient som kommer att behöva medicinen – så på basen av statistik och vårdrekommendationer rekommenderar läkaren medicinen åt dem med hög risk.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *