Vardagstro och söndagstvivel

Okategoriserade

Vi hinner ännu göra något!

10 aug , 2021, 14.07 mikaelawesterling

 

FN:s klimatpanel (IPCC) kom ut med sin senaste rapport igår och det var som väntat inga goda nyheter. Jag citerar sammanfattningen där det konstateras att sannolikheten för flera skadliga väderfenomen har ökat. Många förändringar som gäller haven och fastlandsisarna är redan nu oåterkalleliga eller återhämtar sig långsamt. Hur omfattande de kommande förändringarna är beror på hur utsläppen av växthusgaser, särskilt koldioxid, utvecklas i framtiden.

Klimatångest är svårhanterlig, klimatfrågan är inget problem en får lätt löst på egen hand och de flesta av oss vuxna väljer att inte tänka på det så mycket, vågar jag påstå. Jag vill ändå ta fasta på det journalisten och författaren Anna-Lena Laurén skrev i en essä i Hbl i mars med rubriken ”Det effektivaste sättet att förstöra stämningen är att ifrågasätta medelklassens resande”. Där talar hon för att vi tillsammans skall göra vad vi kan för att minska på koldioxidutsläppen och inte genast kritisera andra för allt de inte gör för miljön. Alla enskilda ”koldioxidutsläppsbovar” försvaras av sin användargrupp. Det är klart att det är känsliga frågor där vi mänskor har svårt att ge upp de privilegier som vi är vana vid. Det är också en fråga om levebrödet för många. Vi är vana vid att konsumera mer än vi behöver, men inser problemen om alla i de växande ekonomierna i t ex Indien och Kina börjar göra lika som vi.

Jag är ingen radikal miljöaktivist. Tyvärr, kunde jag kanske skriva. Det behövs flera ringande väckarklockor i vårt samhälle, men det som också behövs är att alla gör något och anklagar varandra mindre för hyckleri ifall det brister på något område. En reser klart mindre med flyg än förr, en annan äter mindre rött kött, allt fler använder bilar som går på el eller biogas, många blir vegetarianer eller veganer, de flesta sopsorterar. Det spelar en roll. Tro inte på klimatförnekare som är så bekväma i sin egen livsstil att de lever i förnekelse! Jag skulle tidigare ha skrivit att de lever som strutsar som gömmer huvudet i sanden, men i somras när vi besökte en strutsfarm i Nurmijärvi  fick jag lära mig att det är en myt att strutsar gör så.

Före covid-19-epidemin flög vi i min familj ofta på semester en gång om året (men betalade in en summa för att plantera träd), vi äter för mycket rött kött (men ersätter en del av köttet med soja som nu inte heller är oproblematisk, i lådor och soppor) och vi kör en hel del med bensindriven bil, men nästa bil skall gå åtminstone delvis på el eller biogas. Det som vi är bra på är att slita ut kläder och både få/köpa och ge vidare kläder som går att använda. Ibland går det till överdrift så att jag funderar på om jag måste ha kvar ett plagg jag redan haft i 10 år, som har fläckar och som jag inte gillar.

Jag blev tidigt bekant med både miljötänk och rättvisetänk via engagerade körmedlemmar i Furahakören. Vid samma tidpunkt kom jag också i kontakt med en del personer som tänkte helt annorlunda. Att det exempelvis inte var någon vits med att undvika plastpåsar eftersom Gud ändå skulle ge oss en ny jord vid tidens slut. Jag vet att de flesta kristna församlingar tar avstamp i skapelseberättelsen och betonar vårt ansvar för den jord vi lever på. Många har varit föregångare i miljöfrågor. Men det finns tyvärr en falang som är klimatförnekare. Hur de tänker förstår jag inte. Vad har vi att förlora på att minska på koldioxidutsläppen? All fakta pekar på att det är det vi måste göra. Men vi är alla oss själva närmast, inte ens de som har råd vill göra alltför stora ingrepp i sin livsstil. Därför behövs styrning i form av skatter och ekonomiska morötter t ex gällande bilar och flyg. Lagar stiftas för att påverka koldioxidutsläppen.

Jag vill vara hoppfull. Många unga är engagerade i klimatfrågor. Vi vuxna måste också göra vad vi kan.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *