Vardagstro och söndagstvivel

Okategoriserade

Definiera dig själv

13 apr , 2021, 20.03 mikaelawesterling

 

Som ung trodde jag att vuxna hade ett klart grepp om livet, att de hade saker mer på klart, var på något sätt färdiga i sin utveckling. Nu är det bara mitt liv jag jag kan utgå från, men jag kan ibland förvånas över att jag fortsättningsvis som 45+ inte känner mig tillräckligt stabil och vuxen. Det känns ofta lika jobbigt att vara vuxen som att vara tonåring.

Hurudan skall man vara som vuxen? Förut kanske klädstilen eller ett värdigare sätt att uppföra sig kännetecknade vuxna. Nu har jag för länge sedan insett att jeans-och-tröja-stilen knappast kommer att bytas ut mot kjol-och-struken-skjorta-stilen. En viss mognad och självförtroende har åren fört med sig. Jag vet ganska bra var jag står i olika viktiga frågor. Livs- och jobberfarenhet ger lite mer skinn på näsan. Om någon i en debatt på Facebook försöker påstå att mitt inlägg saknar logik vet jag att det är struntprat. Skulle någon däremot kritisera mitt utseende skulle jag antagligen ta ganska illa vid mig. Fortsättningsvis läggs alldeles för mycket vikt vid kvinnors utseende och kvinnors utseende kommenteras även om det är irrelevant.

När jag var ung fanns det seminarier på olika konferenser inom kyrkliga kretsar om hur man skulle bejaka sin kvinnlighet. Problemet var bara att ingen ordentligt definierade vad kvinnlighet betydde. Alla som identifierar sig som kvinna får vara sig själva och då är de kvinnliga skulle jag definiera det nu. Men jag misstänker att det då mest handlade om att framhäva de goda, moderliga, vårdande sidorna i sig själv. Det är inte i sig fel, men kvinnlighet kan inte definieras genom vårdande och mödraskap. Kvinnor utan barn eller vårdande personlighet är lika mycket kvinnor som mammor eller sjuksköterskor. Inte heller kan kvinnlighet definieras genom sexualiteten. Kvinnor som inte har några sexuella relationer är fullt lika mycket kvinnor som de som lever i parförhållanden.  Kvinnligheten kan inte vara beroende av kjolar, höga klackar eller smink. Det låter helt för ytligt. Ändå har jag själv i samtal fått höra att jag borde föra fram mig bättre och ta mera plats genom att bättra på make-upen. Samtidigt i andra konservativa kretsar var det inte riktigt passande för en kvinna att använda smink. En manlig vän sa en gång att jag var den minst fåfänga kvinna han kände. Jag visste inte riktigt om jag skulle ta det som en komplimang eller inte. Jag minns även en anonym insändare i Kyrkpressen (kanske under sent 1990-tal) där den manliga skribenten klagade på kristna kvinnor som klädde sig för praktiskt och osensuellt i Fjällrävenutstyrsel. Jag vill tro att läget har blivit bättre, att andra inte lika mycket försöker påverka hur kvinnor beter sig och klär sig längre.

Till sist ännu ett gott råd som tangerar ämnet. Fråga aldrig en kvinna om hon är gravid, såvida du inte är vårdpersonal och hon kommer till dig för magsmärtor. Otaliga kvinnor har uppsvälld mage eller chokomage och behöver inte kommentarer om magen hur välmenade de än är.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *