Vardagstro och söndagstvivel
En hög med disk på en bänk.

Okategoriserade

Låt en kvinna vila

28 feb , 2021, 12.50 louise

 

Jag är med i gruppen finlandssvenska feminister på Facebook. Häromdagen delade nån en artikel med rubriken Kvinnor har huvudansvaret hemma trots sjukskrivning. Artikeln handlar om en studie gjord av två forskare och en professor i Sverige. I studien framkommer att kvinnor (i heterosexuella parrelationer) oftast har huvudansvaret i hemmet, trots sjukskrivning. En del av kvinnorna vittnade till och med om att hushållsarbetet ökade under deras sjukledighet.

Det här ser vi tecken på överallt – att kvinnorna gör mer. Det sitter djupt rotat i våra samhällsstrukturer. Jag ser det inom familjen, bland vänner och bekanta. På Instagram – och i verkliga livet. Det hör liksom till att som kvinna se till att vaserna matchar, att kläderna är tvättade och doftar gott, att det alltid finns mat i kylen och att ingen behöver gå hungrig efter jobbet.

Det går inte att skylla strukturerna på kvinnorna, knappt ens på männen (fastän jag beskyller männen till viss del). Det sitter så djupt. Det går i arv. Döttrarna ser sina mammor stå och laga mat efter en lång arbetsdag, samtidigt som sönerna ser sina pappor sitta i soffan och vänta på att få sätta sig till bords.

Kvinnor ska prestera mer än de orkar i jobbet, i hemmet, i relationer. Utöver att kvinnor har huvudansvar i hemmet har de oftast också ansvar för den relationella biten; bjuder in, bjuder ut, håller kontakt med familj på båda sidor, styr upp hobbyer (egna och andras) och ordnar så att familjens schema går ihop.

För mig känns det här inte riktigt bra. Kvinnor är utbrända. Inte ens i hemmet får de vila, utan hushållsarbetet blir ett jobb vid sidan om jobbet. ”Du kan väl fixa det här, du är ju ändå bara hemma och ledig?”…

Tror ni att vi kan bryta de här strukturerna?

Jag hoppas kunna visa en annan mall för mina eventuella avkommor. Jag vill att de ska se att mamma och pappa delar jämnt. Att vi hjälps åt, att vi är ett team. Han tar disken, jag tar tvätten. Han handlar, jag lagar mat. Och tvärtom. Det är väl inte för mycket begärt?

Men jag vet att jag är lyckligt lottad (eller vadå lyckligt lottad, det borde ju vara en självklarhet?). Jag har en man som förstår, som ser strukturer och som vill bryta dem. Han skulle aldrig kräva att jag gör allt hushållsarbete. Jag vet faktiskt inte när jag dammsugit senast. Och han är bättre på att få saker att rymmas i diskmaskinen…

Disclaimer: Artikeln som nämns och mina kommentarer är generaliserande och talar endast om män och kvinnor i heterosexuella relationer. Jag är medveten om att det finns andra relationskonstruktioner och fler än två kön.

2 kommentarer

  1. Cecilia N skriver:

    Jag var aktiv på ett forum för utbrända. Det var någon av oss där som hade så dåligt samvete för att hon bara satt och lade patience hela dagarna när familjen kom hem och hon inte gjort någonting. Då kom vi på att definiera datapatience som ”hushållsarbete”.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *