Det var en ganska prutthurtig text, fastän jag försökte skriva så nådigt som möjligt (gentemot mig själv och andra). Jag berättade att jag har 15 nyårslöften i år. Ni kan läsa den i Kyrkpressen om ni bor i Helsingfors och har fått Helsingforssidorna.
Ett av mina nyårslöften var att utföra 30 days of yoga med en tjej på Youtube. Start 1.1. Men första januari låg jag i en soffa hela dagen så det blev inte mycket yoga, fick väl på sin höjd till en extended child’s pose.
Jag startade den första måndagen i januari, 4.1, och höll på i åtta dagar i sträck. Sedan blev det paus. I skrivande stund är jag på dag 12. Men jag ska klara det. Det räknas väl fast det tar till mars innan jag är klar?
Den som lyssnat på podden Typ Livet vet att jag kan få såna här ryck. Alltid med jämna mellanrum – oftare än vanligt nu i coronatider.
Och under första veckan i januari trodde jag verkligen att jag skulle förändra hela mig. Jag trodde genuint att i år är året när jag blir mitt bästa jag. 22 dagar senare inser jag att jag är ju bra ändå.
So what om jag inte börjar fondspara i år heller. Eller om jag bara hinner göra fem Youtube-videor. Eller om jag inte vinner Arvid Mörne-tävlingen i år heller. Med det är kul med mål i alla fall. För visst är det fint att sträva efter nåt; och rätt så tillfredsställande att bocka av punkter på en lista…
To be continued.
Bild: utsikten från vårt köksfönster. Kan inte få nog av snön! <3
