Vardagstro och söndagstvivel

Okategoriserade

Gammal vänskap

26 jun , 2020, 14.12 monica

 

Att umgås med gamla vänner är som att ta på sig en älskad och sliten skjorta. Som en andra hud, fast ändå inte.

När man har kommit en god bit in på den andra halvan av livet, klarnar det vilka vänskapsförhållanden som finns kvar trots slitage av många år. Vänner med vilka man kan ta upp samtalstråden där den senast bröts, utan tröttsamma uppdateringar. Där inga samtalsområden är förbjudna, men där erfarenheten markerar var återvändsgränderna finns.

Senaste fredag hade Älsklingen och jag glädjen att besöka några sådana vänner. Schemat var det samma som många tidigare midsommaraftnar: kaffe, båtfärd, bastubad och middag följt av en liten midsommarbrasa, inte större än att den i slutskedet kunde övervakas från verandan. Och till sist bilfärden hem genom sovande trakter, medan solen gick upp.

Någonstans mitt under kvällen, på bastutrappan med en sval dryck i handen, överfölls jag av tacksamhet. Det ligger något så stort i detta att känna varandra i grunden, att strömmen av ord inte behövs utan att det är okej att vara tysta tillsammans. Under allt vardagens tjafs finns den delade historien, alla de där stunderna som sammanräknat utgör livet.

Bastuvattnet, buret direkt upp ur sjön lämnade håret mjukare än kranvattnet där hemma. Det ligger något särskilt i midsommarbastu, och i gammal vänskap, Kanske kan det uttryckas i ordet nåd.

2 kommentarer

  1. Gunilla Creutz skriver:

    Tack Moni, glad att ni har detta andhål i vardagen. Jag vet hur det känns. Kram Nilla

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *