Vardagstro och söndagstvivel

Okategoriserade

Törnrosen

17 apr , 2019, 19.23 monica

 


Kullen var täckt av taggiga snår. De blekskära kronbladen syntes knappt bland riset, blommorna böjde ned sina huvuden som om de skämdes för att växa på en sådan plats.
Ända fram till foten av korset växte de. Kvistarna sträckte sig girigt upp mot honom som hängde där, som om de försökte nå ända upp mot huvudet för att helt och hållet snärja honom. På sitt sätt hade de ju redan gjort det. Den grova kransen av törnen som var nedtryckt över hans huvud kom ju från samma snår, och blodet som droppade ur såren föll över blomblad och rötter.

Salome stod lite vid sidan av, tillsammans med de andra kvinnorna. Hon orkade inte lyfta blicken upp mot korset, utan höll ögonen på rosensnåret. Fem blommor kunde hon se, fem blekskära rosor som blev allt mera nedklibbade av blod tills deras egen färg helt försvann.
Först när kroppen skulle tas ned vågade kvinnorna sig fram. Medan de andra försiktigt lösgjorde Jesus från spikarna, samlade Salome försiktigt ihop de nedsölade blommorna ur de nedtrampade snåren. Inte en droppe av hans blod, ingenting av det som hade varit hennes älskade herre fick bli kvar på kullen. Och över varje sår, som döden redan stillat, lade hon försiktigt en ros innan de andra lindade över bindlarna. Resten av rosenbladen som behövdes för balsameringen fick vänta till senare
Tidigt på morgonen den tredje dagen skyndade Salome tillsammans med de två Mariorna till graven där Jesus lagts. Mycket hade blivit på hälft då kroppen fördes till graven, och kvinnorna ville åtminstone se till att svepningen var som den skulle och påbörja arbetet med blommorna.
Utanför graven möttes de av en ung man som hade liksom ett ljus omkring sig, som en ängel i vita kläder. Han talade till de båda äldre kvinnorna, men Salome gav sig inte tid att lyssna. Otåligt sträckte hon på nacken för att se över hans axel. Var fanns kroppen, den som hon kommit för att se?
Kvar i graven låg ingenting, bara en prydligt hopvikt hög av vita bindlar. I ljuset från dörrspringan syntes till och med blommornas blad. Överst på högen av linne låg de nämligen, de fem rosorna från Golgata. Men nu var de inte längre blekskära utan djupt röda, och utslagna så att den gula pistillkransen i mitten syntes.

Så blev det efter den första långfredagen så att alla rosor böjer sitt huvud inför lidandet, men för den som har sinnen att förnimma öppnar de sig på påskdagen för att berätta hemligheten om fem blodröda kronblad som omsluter det eviga livets gyllene krona.

Läs också

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *