Vardagstro och söndagstvivel

Andetag

Rädd för mörkret.

25 jan , 2018, 00.44 nanna

 

Det pågår ju ett presidentval, vilket nästan undgått mig själv, faktiskt. Men i sista stund har jag gjort YLEs valkompass och verkar komma överens rätt bra med några stycken, en del helt nya stjärnor för en som tydligen inte följer med i finländsk politik så bra.

Av de två som finns i toppen för min del så säger båda att de är rädda för bland annat mörkret. Intressant, kan jag verkligen tycka. Intressant delvis därför att den ena av kandidaterna meddelade att hon i princip är irreligiös trots att hon hör till kyrkan och den andra inte alls hör till nåt religiöst samfund, men nog ser sig som väldigt religiös. Att va rädd för mörkret är för mig något väldigt religiöst. Det är knappast något som går att förklara rationellt eller logiskt eller humanistiskt eller vetenskapligt eller sekulärt eller hur vi nu försöker definiera oss.

Rädd för mörkret.

Jag fick nyligen veta att man nuförtiden i gymnasiet bara måste ha två kurser religion. Det känns som att den allmänna inställningen är att religion är något förlegat, något som inte har med oss att göra. Det ska ut ur våra skolor och att önska Guds välsignelse är något amerikanskt som inte hör till vår kultur. Äldre lärare berättar att när barnen förr kunde bibelberättelser när de började skolan så kommer de nu och säger att religion är onödigt.

Jag kan absolut förstå att man inte vill ha med kyrkan att göra eller att man väljer bort Gud. I’ve been there. Även att man vill ta bort andligheten från sin framtid. Men att tänka att vi skulle ta bort religionen från vår kultur eller vår historia – vad skulle vi ens ha kvar då? Eller om vi tar bort kunskapen om religion från vår samtid – hur ska vi förstå nånting alls om livet och levernet och tänkandet och agerandet i länder inte alls långt från vårt eget?

Det är nog bara i Norden och vissa andra delar av väst som vi tror att vi står över religionen, förutom i de forna kommunistländerna. Jag kan fortfarande se hur det bokstavligen snurrade i huvudet på mina afrikanska och sydamerikanska elever när vi hade muntlig presentation om ateismen. (Vad koreanerna tänkte var alltid svårare att räkna ut.) De kunde verkligen inte greppa det. Hur kunde någon på allvar tro att det inte fanns något mer än det vi kan se och höra och röra och mäta? Ofattbart. Det var ju verkligheter de levt med hela sitt liv, det som de kände till och kunde. Fast jag vet inte om de var rädda för mörkret precis.

Nej, hur ska vi förstå att en afghan desperat vill lämna sin religion och anamma en annan religion om vi inte förstår något om religion alls eller hur den genomsyrar varje del av de flesta kulturer på vår jord, så även vår egen. Att för afghanen är det religionen som förintat hans liv och i Europa finns helt klart en religion som står för kärlek och fred och rättvisa och som kan ge honom hans liv tillbaka. I hans ögon alltså. I våra ögon handlar det om sociologi. Religionen används för att utöva makt. Och förresten är det ändå amerikanernas fel att det är krig i Mellanöstern. I våra ögon alltså. Kanske inte i afghanens.

Och vad vi kanske inte alltid inser är att de värderingar vi har kring människovärde, förlåtelse, utbildning, kärlek, jordbruk, pengar, ärlighet, rättvisa, affärer, vård av sjuka – inte kom till oss från vikingarna, utan verkar va hämtade direkt från Ordspråksboken. Varför arbetar vi så hårt och låter våra marker ligga i träda? Varför ljuger vi inte? Trodde vi kanske att det var så här i hela resten av världen där man inte haft läsförhör? Ett förtryck som haft goda följder. Vi blomstrar för vi har en religion som har lärt oss vad som är gott.

Jag röstar för att vad vi än tycker om Gud eller om kyrkan eller om religon överlag ska fortsätta sjunger psalmer i skolor och lära oss bibelberättelser och hylla vår religiösa historia som inte går att skilja från vem vi är idag. Vår religion som har gett oss så många goda värderingar och lärt oss förvalta vår jord och som lärde våra förfäder läsa för att de skulle kunna tänka själva och inte bara blint lita på prästen.

Rädd för mörkret.

Dessutom är vi nog religiösare än vi många gånger tycker oss vilja vara. Till och med som presidentkandidat.

, , , , , , , , ,

Läs också

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *