Skulle egentligen ha lust att skriva om de fåntrattar som på en kyrklig ungdomsfestival i Åbo glömt bort att vi inte lever på medeltiden, då de ännu hade orkat tramsa om präster av olika kön, men vi låter det vara. Fåntratteri hinner man fundera på någon annan dag.
Däremot har jag funderat mycket på en person som skall bli förälder vid 70 års ålder. Samtidigt ämnar personen sköta ett viktigt jobb, gissningsvis i sex år till. Jobbet är av politisk natur, men jag tar inte här ställning till politik. Funderar endast på en yrkesutövande 70-årig blivande förälder.
Personen blir inte förälder för första gången, så det finns antagligen en viss rutin redan. Det jag däremot funderar på är hur man som 70-åring skall orka upp alla nätter för att byta blöja. Och sedan göra en normal dag på jobbet, vilket denna person faktiskt sagt att den kan.
Själv var jag hälften av personens ålder då jag senast höll på med nattvakande, och det höll på att ta kål på mej. Och på basen av alla vänners samtida kommentarer och facebookuppdateringar verkar nattvakande med ett litet barn vara närmast paralycerande. Var i något av ett dis då, så minns nog inte så mycket, faktiskt.
Antag då att man i detta tillstånd borde göra viktiga beslut och orka förhandla i långa stunder. Vi är skapt olika, så vi får verkligen hoppas på att 70-åringen klarar av nattvakande bättre än de flesta av oss facebookuppdaterare.
Våra barn har inte haft kolik eller t.ex trånga örongångar (som leder till multipla öroninfalmmationer), men har förstått att det tär på föräldrarna ork utöver det normala, vilket vi redan etablerat att är ganska tröttsamt.
Nu kan vi anta att personen kommer att få hjälp och att det säkert ordnas med barnväkteri, men det i sin tur kanske inte representerar de moderna värden vi så gärna förespråkar. Eller att den andra föräldern sköter nattvakande. Det låter ju inte så rättvist.
Tyvärr har jag inga goda råd eller insikter att komma med. Kan endast önska ork och krafter, rent bokstavligen alltså. Det kommer både personen själv och den andra föräldern att behöva.
Avslutningsvis vill jag igen påpeka att detta inte var ett ställningstagande för eller emot personen och inte var avsett som något politiskt. Detta var en reflektion över hur en 70-åring orkar vaka på nätterna med sitt nyfödda barn.
