Har aktivt försökt att inte bli provocerad av det som händer i samhället just nu. Tyvärr är det ganska svårt. Man kan nuförtiden skapa en åsiktsbubbla inom vilken man endast ser och hör sådant man vill. Social medier möjliggör detta, då man i sitt nyhetsflöde endast får nyheter som passar ens världsbild eller ser kommentarer som stöder den.
Av tradition har jag tänkt att jag följer med nyheter på bred front och försöker förstå motsatta åsikter. När man förr tittade på nyheterna från TV eller läste en nationell tidning fick man oftast information på en relativt bred front. Nuförtiden väljer man bort svåra och tråkiga ämnen och koncentrerar sig på det som känns bra, när man tittar på nyheter från internet.
Intressant nog börjar man fungera som i en sekt. Alla inom bubblan vill försvara och förstärka bubblan. Man förhåller sig mycket kritiskt till alla som är utanför bubblan. Så fungerar idag även många sådana som anser sig vara liberala och vidsynta – även jag.
Det är därför mycket svårt att urskilja när man på riktigt borde bli provocerad. Denna vecka tror jag dock att jag har orsak att bli provocerad av två saker:
- de underliga kommentarer som ett par rikdagsledarmöter hade gällande moderskapslagen. De tog ner ribban från ställningen och sänkte den till bottnet av Marianergraven. Hur aktivt kristna kan ha så nedlåtande åsikter om sina medmänniskor är fullständigt obegripligt.
- diskussionen om kyrkasyl. När kyrkan slutar hjälpa de som på riktigt är i nöd har nedräkningen börjat. Alla utvisade kan inte hjälpas, men vissa av de utvisade är på riktigt i livsfara.
Noterar därför med glädje att ett antal biskopar vid tillfrågan kommenterat ärendet för YLE. En mycket klok synpunkt var att kyrkan borde delta i diskussionen om hur lagstiftningen ser ut och se till att den tillämpas på ett humant sätt.
Tänker även aktivt förtränga de konstiga kommentarer som riksdagsledarmöterna hade. Något annat förnuftigt sätt att hantera saken har jag inte kommit på.
Må väl.
