Jag vill inleda med en brasklapp. Det här inlägget är avsett som en kommentar till Ulf Emeleus insändare Pride-festival på gott eller ont? (Hbl 8.7.2016). Inlägget är författat i formen av ett öppet brev och dess syfte är att peka på den kränkande terminologi Emeleus ger sig friheten att använda i sin insändare och att uppmana någon från kyrkan, gärna någon från Borgå stift att offentligt ta avstånd från de sårande skriverier Emeleus skickar in alltmedan han fortsättningsvis titulerar sig pastor (vilket han mig veterligen ju för all del är). Brasklappen i sig bedömer jag är nödvändig eftersom jag fått lära mig att den som kritiserar Emeleus bör iaktta särskild försiktighet. Jag vill alltså vara tydlig: nu som då, är mitt mål enbart att ifrågasätta och ta avstånd till en sårande insändare skriven av en person som tidigare arbetat för kyrkan och till och från (exempelvis nu) använder titeln pastor för att ge sina åsikter extra tyngd.
Kära Ulf Emeleus!
Då du talar om homolobby uttrycker du ett starkt förakt mot en av vår tids absolut nödvändigaste kamper, den som vill att vi på riktigt respekterar alla människors lika värde. Ulf Emeleus, då du säger att dessa människor som kämpar för sina egna eller andras rätt att få existera på lika villkor med mig och dig har gått överstyr eller talar om ”före detta homosexuella”, ja, då går du för långt.
Det finns ingenting som tvingar dig att förlöjliga dem som kämpar för de homosexuellas rättigheter, än mindre något som kräver att du ljuger. Ett sakligt inlägg, det hade varit nog. Varför påstår du att ”homolobbyns agenda [är] att utbreda sin livsstil och sitt budskap överallt”? Är inte detta ditt eget eller någon annans påhitt? På vad baserar du påståendet att ”man försöker göra minoritet till majoritet”? För så här skriver du i din insändare och det låter orimligt, för på basen av det jag känner till finns det ingen dold agenda bakom den kamp som strävar efter att ge sexuella minoriteter samma medborgerliga rättigheter som heterosexuella. Det verkar som om du inte hade någon grund för dina påståenden.
Kära Ulf Emeleus, vad är en homolobby? Vad är en före detta homosexuell? Det finns bögar och det finns en kamp för jämställdhet och mänskliga rättigheter, men de två begrepp som du använder dig av i din insändare: de betecknar, så vitt jag kan förstå, sådant som inte finns.
Ärade ni som jobbar för och/eller på ett eller annat sätt leder den evangelisk lutherska kyrkan i Finland, ärade Ulf Emeleus. Det får vara nog. Låt gå att man kan ha olika ståndpunkt i diverse frågor och låt gå att någon som titulerar sig pastor går ut i tidningen och har en åsikt om än det ena, än det andra (vi människor är ju trots allt olika på många olika sätt), men minimikravet måste väl ändå vara att en text som skickas in till landets största svenskspråkiga dagstidning är sammanhängande, saklig och fri från lögner och uttryck vars avsikt inte verkar kunna vara en annan än att såra.
Kan någon vänlig, gärna inom kyrkan högt uppsatt själ, tänka sig att svara på Emeleus insändare. Om inte annat så för att ta avstånd från det som är kränkande och det som är uppenbart osant.
Högaktnings- och förhoppningsfullt,
Rolf Blauberg
Läs också: Emeleus heliga ordning.
Pride handlar väl en hel del om självidentifikation: Får man identifiera sig som f.d. homosexuell på lika grunder som man får identifiera sig som f.d. heterosexuell (=komma ut ur skåpet)? Eller gäller rätten bara åt ena hållet? Jag tror att vi inte alla bär på en spektr av sexualitet.
Sorry, sista meningen blev helt fel.
Så här tänker jag: Jag tror att vi alla bär på en spektrum av sexualitet.
Intressant poäng. Jag måste erkänna att jag inte hade tänkt på den vinklingen. Jag tror också att de flesta av oss rör oss på ett brett spektrum, att vi inte uteslutande tänder på bara det ena könet och eventuellt kan uppleva att en partners kön kvittar helt när vi väljer vem vi vill leva med.
Sedan tror jag inte att en sexualitet försvinner bara för att du i en ny livssituation och med den ny partner följer ditt intresse för ett annat kön. Utgångsläget torde ju vara att du hela tiden har tänt på till exempel både män och kvinnor. Alltså, jag tror inte vi väljer sexualitet, men nog på att du har en poäng då du säger att vi bär på ett spektrum av sexualiteter. Som jag ser det ger det breda spektret oss en
ett större urval och vi kanske inte väljer partner i första hand på basen av kön utan något annat. Men att vi väljer att leva med en partner av ett visst kön innebär inte att vi väljer bort eller förlorar en del av vår sexualitet.
Hur vi sen utövar vår sexualitet är en etisk fråga och det är allmängods inom kristenheten att sexualitetens rätta plats är äktenskapet mellan man och kvinna. T.ex. påvend ursäkt till homosexuella som är grundad ändrar inte på katolska kyrkans undervisning om sexualitet och äktenskap.
För övrigt tycker jag att du fortsätter i samma ton som Lina Frisk häromdagen, ett inlägg som även citerades i Hbl. Ni som ingår i en kyrklig mainstreim och bloggar på kyrkans officiella bloggportal som finansieras med kyrkoskattmedel önskar att de ondskefulla och hatiska kristna skall visas bort från kyrkans gemenskap, bort med svartrockarna sp att säga. (Hos Lina gällde det förstås paret Räsänen)
Borde du inte i stället försöka vinna dina meningsmotståndare genom gedigen argumentation i stället för ett önskemål
Jag uppfattar att ditt öppna brev har en diminuerande ton. En präst är en präst även efter pensionsavgången och kan tjäna kyrkan lika mycket eller även mera än somliga avlönade präster gör. Ämbetet är mycket större än enbart en anställning, därav tycker jag det är onödigt att du spekulerar med ”pastorskapet”.
Ursäkta igen, det är så vanskligt att skriva inlägg på mobilen.
Ofullständig mening skulle fortsätta med: I stället för ett önskemål till maktens män (obs de är faktiskt alla män fortfarande i stiftets liberala ledning) att rensa bort ogräset. Det här är inte ett kristet sätt att argumentera som jag har lärt mig i alla fall.
Vad tycker du? Kunde vi göra på något annat sätt eller är loppet kört? Underkastelse eller ut med er onda och kärlekslösa gammelkristna?
Tagk för din kommentar!
Jag vill vara tydlig med att jag inte i mitt inlägg ifrågasätter Emeleus rätt till sin åsikt. Jag är ganska tydlig med att det är paketet, inte innehållet jag vill att kyrkan tar ställning till. Jag tror lika litet på min förmåga att förändra Emeleus åsikt som på hans förmåga att förändra min. Men, jag kan inte låta bli att tänka på dem som är tvungna att läsa hans insändare och konstatera att ingen från kyrkan reagerar en på de uppenbara lögnerna.
Sedan vill jag påpeka att jag inte tvivlar på att Emeleus avsikter är goda, jag är säker på att han gör det som känns rätt för honom precis som jag gör det som känns rätt för mig. Jag tror inte Ulf Emeleus är en ond man, men jag håller oftast inte med om hans åsikter eller hans sätt att framföra dem på.
Du har rätt i att inställningen till homosexualitet inom kyrkan sett ut på ett visst sätt redan en längre tid, men utvecklingen i bland annat Sverige och den svenska kyrkan och i viss mån även i Finland har under de senaste åren visat att det här är en fråga som behöver diskuteras, inte minst inom kyrkan.
På ett personligt plan anser jag att det är självklart att alla ska vara lika inför lag, alltså bör den juridiska institutionen äktenskap vara öppen även för samkönade par. Däremot saknar jag kunskap att ta ställning till hur kyrkan borde förhålla sig till samkönade äktenskap – jag kan säga vad mitt samvete säger, men det är i viss mån att tycka. Därför upplever jag att det är maktens män och kvinnor som bör ta diskussionen och fatta de nödvändiga besluten inom kyrkan.
Avslutningsvis vill jag säga att det är bra att Lina säger ifrån. Hon har en röst som behöver höras, på samma sätt som många andras behöver göra det.
Tack för att du håller en så saklig ton!
Likaså. Tack för att du vidareutvecklade ditt inlägg!