Mitt i allt allvar så har jag en till synes ytlig, men samtidigt ärlig undran. Jag har nämligen under en tid burit på en sorg. En sorg som inte funnits särskilt länge i mitt liv, men som nu, väl introducerad, spelar en konstigt stor roll. Problemet är:
Finkaffet.
Eller rättare sagt: Finkaffet som intagit hemmen. Förr kunde jag bjuda alla mina vänner på en spontankaffe hemma hos mig då och då. Men inte nu längre! För nu har jag flera vänner som inte dricker mitt vanliga, blaskiga bryggkaffe. Och då är det inte ens Juhlamokka, utan rättvise- och ekomärkt och dessutom gott mörkrostat kaffe. Men nej, nu det ska vara kaffe man trycker ihop mellan metalldelar och som under buller, tjut och bång pressas ut i en liten minikopp.
Missförstå mig inte – jag gillar också specialkaffe. Men jag tycker att det är trist att hemma-hos-kaffet fått sig en ordentlig törn. Allt fler vittnar om att de inte dricker vanligt kaffe längre, och jag undrar varifrån fenomenet kommer.
Är det en viss hyllning till less-is-more-kulturen? Dvs, att istället för att dricka en kanna bryggat per dag, så unnar man sig två latten för att ha korta stunder av det närmaste man kommer helighet under en annars kaosfylld dag? Att man liksom stressar av, istället för att hälla i sig mängder av sådant som ska få en att orka stressa mer?
Eller är den här tolkningen alltför generös? Handlar det istället helt enkelt om elitism? Det berör ju nämligen inte bara kaffet. Fenomenet har också intagit t.ex. alkoholkulturen (folk födda på 80-talet som finsmakar whiskey) och choklad (som ska innehålla minst 85% kakao). ”Jag vet inte vad du kallar det, men choklad är det inte”.
Vill nån försöka sig på en sociologisk tolkning? Eller nån annan vetenskapsgren som kan hjälpa?
Hej Emma! Bra diskussionstema. Jag tror definitivt att det handlar om elitism. Jag är född på 80-talet och finsmakar gärna whiskey när tillfälle ges. Men bara för att jag föredrar ”single malt”, betyder det dock inte att jag spottar i glaset om någon bjuder mig en billig ”blend”. Alla sorter har sin plats och sin tid. Mitt bästa minne av whiskey är en miniflaska Johnny Walker (4 cl) som jag förtärde tillsammans med min mammas hembakade hallongrottor när jag satt nattvakt på ett läger i armén 2002. Det var inget finsmakande, men jag frös och drack gladeligen upp den, alltför överskattade ”blenden” och tänkte varma tankar om min mor, som hade försett mig med både drycken och tilltuggen som 20-års present.
Vad kaffet anbelangar, så tycker jag likadant även där. Visst kan en espresso eller latte (nåja, egentligen inte) vara på sin plats när jag går på stan med mina vänner. Däremot finns det inte något som går upp mot en kopp hembryggt, må det så vara Pirkka-Costa Rica, eller Arvid Nordqvists franskrost. Det är tanken som räknas och en svindyr kaffe latte är minst lika bryggd som en vanlig kopp Juhla Mokka. Den största skillnaden är att Latten är gjord av en, i bästa fall, barista som gör sitt jobb, medan Juhla Mokkan är bryggd med kärlek av en vän som offrar sin tid och energi för att erbjuda mig en varm dryck i hopp om att få mig att trivas och känna mig välkommen. Till och med Sheldon Cooper förstår vikten av det fenomenet (se Big Bang Theory). Den som börjar klaga på ”vanligt kaffe” borde hålla sig till te, som för övrigt är ännu mer komplext, med tanke på svart, grönt, vitt, nationaliteter, påsar, silar, kallt, varmt, honung, aspartam, indiskt, kinesiskt, afrikansk, och gud vet vad.
Nej, min slutsats är: Om inte hembryggt duger så är människan ifråga fruktansvärt bortskämd och kan inte uppskatta en vänlig gest.
Kram, Krilli
Kära Emma, du har råkat ut för narcissister.
Att ogilla mörkrostat kaffe för att det smakar lite sämre än esprello med crema är tillåtet, att visa ogillandet då någon annan bjuder på kaffet är inte bara elitistiskt utan oartigt, egocentriskt och dumt. Sånt gör bara en narcissist.
Jag älskar americano men dricker glatt vilket kaffe som helst om någon bjuder mig, och jag skulle skämmas ögonen ur mig om någon i mitt sällskap skulle klaga till värden att kaffet är fel.
Tror du att det kan handla om hälsa då det gäller chokladen? Om det finns mindre än 70 procent kakao i chokladen brukar det finnas 70 procent socker i stället.