Inom affärsvärlden talar man om sk. hisstal (elevator pitch , hissipuhe) som i all sin enkelhet betyder att man under en hissresa skall kunna sammanfatta åt en främmande person vad man gör. Syftet är att göra det så säljande som möjligt, om man t.ex råkar i samma hiss som en rik investerare och har 15 sekunder på sig att framföra sin idé.
Att kunna komprimera vad ens arbetsgivare eller man själv gör kan vara en ganska hälsosam excersis för envar, även om man är kyrkligt eller kommunalt anställd. Målet är att berätta varför det man gör är relevant för lyssnaren. Det kräver att man verkligen funderar på vad man egentligen gör på sitt jobb och varför det görs (och följaktligen varför organisationen finns till). Få uppgifter eller organisationer är självändamål.
T.ex en präst kunde presentera sig som en ”förmedlare av nåd, välsignelse och syndernas förlåtelse”. Det berättar tusen gånger mera om vad man gör än när man presenterar sig som ”tf. kaplan i Katthults församling” eller ”vikarierande projektsekreterare för ekumeniskt samarbete”.
En församling kanske kunde vara ”närområdets ledande leverantör av godhet, närvaro och själavård”, eller något i den stilen. Som jag ser det faller gudstjänsterna och dopen, vigslarna, begravningarna m.fl väl inom ramen för denna beskrivning, speciellt då de förrättas av en präst (se tidigare hisstalet).
Fånigt tycker någon. Fånigt att inte tänka på vad man egentligen gör, säger jag.
Hur skulle hisstalet för dej och din organisation se ut?
