Vardagstro och söndagstvivel

Okategoriserade

Lucka 19: julefrid;)

19 Dec , 2013, 09.27 Maria Sundblom

 

Jag skämdes länge över min julstress. Kände att jag på något sätt vanärade det heliga väntandet med att kryssa av långa listor och flänga från julfest till släktfest. Ändå upprepades scenariot varje år, till min egen stora förvåning och besvikelse. Men jag slutade att skämmas när jag insåg att julstressen alltid hört julen till och att den stressigaste julen av alla, med de längsta köerna, de hårdaste armbågarna och de mest ofärdiga hemmen någonsin det var ju den första julen. Då var absolut ingenting förberett. Maria hade säkert som många andra mammor bäddat färdigt för sin kommande baby med nytvättade och strukna lakan. Kanske hon hade lagt en liten mjuk nalle i hörnet eller hängt upp något roligt ovanför sängen. Runt den sängen hade hon säkert tänkt vagga omkring sina sista veckor men istället fick hon ta med sig det allra viktigaste i en liten påse, sätta sig på en åsna och färdas mot en helt okänd plats för att där kanske föda sitt barn. Josef och Maria hinner inte tillbaka. Babyn vill ut men ingenstans finns det plats för Maria att föda. Allt är fullt och alla dörrar är stängda. Utom stallets och istället för att få rulla in sin förstfödda i ett mjukt varm täcke så blir det inlindat i en dammig mantel och får sova sin första natt i kons krubba. Jag kan faktiskt inte tänka mig en mera stressig situation men Maria är sin svåra uppgift mogen. Hon visar väg ut ur kaoset genom att göra det bästa av situationen. Maria är viktig julförebild genom att hon kan se vad som på riktigt är viktigt och vad som kan vänta. Det viktiga är inte det nytvättade, det idylliska och det perfekta. Det viktiga är den mänskliga värmen, den omslutande famnen, gemenskapen i natten. Heligheten ryms bättre i det enkla. Många gånger minns vi den lågmälda julen bättre än den överdådiga. Att få uppleva tacksamhet istället för kvävande kravfylldhet är den julklapp jag önskar mig mest. I julberättelsens stress kan vi alla känna igen oss men i Josefs och Marias förmåga att hantera det ofärdiga har jag ännu mycket att lära och hinner tydligen inte lära mig det den här julen heller. Bara sex dagar kvar och inte en tillstymmelse till förändring. Men kanske idag?;)

Läs också

2 kommentarer

  1. Lisa skriver:

    Jag hittade dig här av en slump och läste snabbt igenom alla dina blogginlägg. Sedan blev jag lite ledsen då de var slut, jag tyckte så om hur du skrev. Skriver du nån annanstans?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *