Vardagstro och söndagstvivel

aktuellt

Det nya kyskhetsbältet

13 Nov , 2013, 10.02 Emma Audas

 

Och någon sade att vi inte kommit nån vart sedan medeltiden! Men jojjomensan! Nu ska det produceras speciella shortsliknande underkläder med någon slags låskonstruktion(!) som ska göra det svårare för flickor att bli våldtagna. Insamlingen till produktionen pågår som bäst, och i ett försök att locka fram pengar citeras en flicka som tidigare blivit våldtagen och nu säger att det kanske hade slutat annorlunda om hon varit klädd mer ”svårtillgängligt”.
Och diskussionen är så klart igång…
Och jag tänker att jo, jag förstår tanken. Och många säger: Våldtäkter händer, och då kan man ju göra sitt bästa för att undvika dem. Lite som att undvika att gå ensam kl 4 på natten.

Men jag är rädd för att allt vi säger högt blir till politik och därmed större och mer etablerat. Jag går inte hem ensam kl fyra på natten. Jag skulle aldrig säga högt att man inte ska gå ensam kl fyra på natten. Jag skulle aldrig säga högt att man inte berusad ska vingla hem i kortkort och klackar. För säger jag det högt blir det politik som bekräftar att kvinnan själv har del i våldtäkten. Eller åtminstone har hon en ”not to do-list” för att undvika att bli överfallen.

Nu kan någon tycka att det ju nog är okej att uppmana folk att låsa huset innan de går hemifrån, och därför undra vad som är skillnaden. En skillnad är att det inte är särskilt många som undviker att gå till polisen efter ett inbrott på grund av skam och rädsla för vad folk kommer att tro. Fler skillnader finns.

Det som jag ändå reagerar mest på, och ännu inte sett en diskussion om, är det ”manliga hedersperspektivet” på vad en våldtäkt är. Att våldtäkten liksom blivit förhindrad om kvinnan skyddas från söndrat underliv och oönskade sjukdomar och graviditeter. För jag menar ändå att kvinnan i högsta grad är just våldtagen om hon greppats tag i på ett skrämmande sätt, om äckliga ord om vad som ska hända har viskats hotfullt i örat och om delar av hennes kropp har rörts på ett förnedrande sätt som hon aldrig kommer att glömma. Men shortsen verkar nästan huvudsakligen eftersträva någon slags bevarad mödom. Att alla kvinnor i reklamfilmen är unga flickor understryker det. Usch, tycker jag.

Fast jag vet inte. Kanske är det riktigt bra med de där shortsen som inte går att klippa i, skära upp eller dra sönder? Gör man principen större än nyttan om man är kritisk? Är det i så fall fel? Ska vi beställa allihop? Kanske män också som inte vill bli utsatta?

Vad tycker du?

Här kan du kolla videon och läsa om produkten:
http://www.indiegogo.com/projects/ar-wear-confidence-protection-that-can-be-worn

3 kommentarer

  1. Ika skriver:

    Jag är också kluven till det här plagget. Dels för att jag precis som du föreställer mig att om jag blir överfallen, om någon tar min kropp för eget bruk så börjar det onda inte först när han tränger in i mig. Om det bara är underkläderna som förhindrar den verkliga våldtäkten betyder det ju inte att allt det som hände innan förövaren nådde fram till underkläderna bara var ett obehag att skaka av sig.
    Och, texten du skriver fokuserar på överfallsvåldtäkter. Vad i en situation där förövaren inte är en alldeles okänd man, där brottet inte sker utomhus klockan fyra på morgonen? Vad händer om kvinnan själv tagit av sig underkläderna – betyder det att hon därmed också tar av sig rätten att säga nej?

  2. Crix skriver:

    Varför inte utveckla ett par motsvarande brallor för män, så det inte var så enkelt att våldta? Och precis Emma, det kanske finns män också som önskar slippa bli våldtagna.. Och hoppas att normen aldrig blir skyddsdräkter, så att den som inte använder sådana här underkläder och blir våltagen egentligen får skylla sig själv. ”Varför skyddade du inte dig om du en gång inte ville bli våldtagen?” Nej, fy fabian.

  3. Emma skriver:

    Det kan ju hända att man mycket väl räknat in att de flesta våldtäkter sker av någon offret känner sedan tidigare, och att man helt enkelt vill göra en produkt som kan hjälpa i de ANDRA fallen. Och man kan så klart fundera: Vill jag ha rätt (skyddsunderkläder ska man nu inte behöva ha!) eller vill jag vara skyddad?

    Men jag kommer inte ifrån det obehagliga i att det i viss reklam för produkten konstateras att ”jag hade nog inte blivit våldtagen om jag haft de här byxorna på mig”. Lite som om det kunde vara slutet gott, allting gott pga plagget. Som om den största skadan inte redan är skedd då någon kommit så långt att den tvingas upptäcka att den inte lyckas få av dig dina kläder mot din vilja?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *