Vår tonåring har fredagsprogrammet klart för den här veckan – det blir pizza med biskopen. Som en del av programmet under veckoslutets biskopsvisitation i Åbo svenska församling har vinterns skribagrupp fredagshäng med Bo-Göran Åstrand.
Någon kanske höjer på ögonbrynen. Varför skulle kidsen villa träffa en biskop, eller vice versa? Och har inte biskopar viktigare saker att göra?
Men vad är viktigare än att ses? Att träffas så att man faktiskt blir sedd.
Ännu mer än före pandemiåren känns det nu verkligen viktigt att få plats och tid också för annat än den allra högoktanigaste tonårsjargongen och det egna gängets inside-snack. Att få prata med små eller stora ord om viktiga saker, sådant man kanske bara hittills vågat tänka för sig själv, sådant man kanske tror att man är den enda som har i tankarna, sådant man inte ens visste att man funderar på eller längtar efter innan man hör någon annan säga det samma.
Vad gäller ”biskopsfaktorn” låter det meningsfullt att själv se att den där biskopen som man kanske läser om i tidningar eller ser i TV-nyheterna är en helt vanlig typ. Också biskopar har haft sina egna tonårsvåndor och ungdomshyss. Det och mycket annat kan bli startpunkten för intressanta samtal över pizzaplåtarna.
Om jag minns rätt från mina egna avlägsna tonår var sträckan ofta kort från fniss och jargong till de stora existentiella frågetecknen. Vem vet vad det fnissas åt eller filosoferas kring under veckans pizzaträff med biskopen.
