Här om dagen deltog jag i veckomässan i min församling, jag hängde också med på fastetidens diskussionsserie i domkyrkans pilgrimscentrum. Kvällens tema var enkelhet och bekymmerslöshet.
Tillsammans med samtalsgästens Claus Terlinden blev det tal om förvånansvärt många olika aspekter av enkelhet. Enkelt är inte automatiskt det samma som simpelt, fattigt, billigt, obekvämt eller tråkigt.
Men det var ordet bekymmerslös som blev lite extraintressant. Vad betyder det i praktiken, hur skulle man beskriva vad det innebär att vara bekymmerslös? Flera av oss gick tillbaka till barndomen för konkreta exempel på när vi har varit bekymmerslösa: värmande solsken på sommarbruna barnben, smörgås och saft, somna inbäddad av mamma efter en dag full av lek och plask i regnvåt park.
Vi konstaterade att bekymmerslöshet inte innebär att man skulle vara nonchalant, oansvarig och världsfrånvänd, men däremot nog t.ex. ha en ordentlig dos av tillit och förtröstan. Tillit till… vad? Förtröstan på… vad? Det hann vi inte ens komma till!
Gällande både enkelhet och bekymmerslöshet blev det tal om materiella saker. Jag tänker själv att en definition av ett liv i enkelhet kunde exempelvis vara att omge sig med saker som man på riktigt behöver, kanske främst i praktiken men också i viss mån på andra plan. Gällande ordet bekymmerslöshet nämnde Claus Terlinden att om man gräver i riktigt tidiga språkliga rötter för ordet bekymmerslös så har delen -kymmer- med saker att göra, med att samla på sig saker (jag vill minnas att det var grekiska eller tidigt latin, men det här har jag just nu inte alls kollat källor för!). Att vara beKYMMERslös skulle alltså kunna vara att inte vara fri från en onödigt stor mängd av saker och ting.
Här hoppade mina tankar till minimalism. Materiell minimalism är för de flesta inte en tävling i att ha så få saker som möjligt bara för sakens(!) skull. Det handlar mera om att frigöra både rum och tid för sådant som är viktigt, att bli av med det som döljer det väsentliga i hemmet, i vardagen, i livet och förlängningen i sig själv. Många saker som vi har i våra hem tar inte bara plats, de kräver också vår tid – vi känner press att använda de där rullskridskorna som täcks av damm i källaren, vi måste tvätta och serva vintagemotorcykeln som står i garaget, vi borde absolut börja spela piano igen på fammos ärvda piano…
Saker kan vara kära och viktiga på sitt sätt, men ibland kanske de mest ger bekymmer, tar energi och skapar dåligt samvete?
Se där, något att suga på för oss som funderar på hur enkelhet och bekymmerslöshet mera kunde bli en del av vardagen.
