Jag har de senaste åren sett fram emot påskfastan, nu är jag försenad och disträ. Ett krig kom i vägen för mina inre och yttre fasteförberedelser.
Jag vill skala vardagen fri(are) från någon onödighet eller annat som står i vägen för viktigare intre och yttre saker.
Jag vill inspireras av att den längtan som börjar med en rensning bland kläder eller saker kan ge effekt också på många andra områden i livet.
Jag har svårt att slå fast tillräckligt få och konkreta fastemål för i år.
Jag ville inte fastna i att se fastan som prestation, kanske mera som en långsamt ögonöppnande spegel?
Jag känner mig privilegierad och bortskämd som harmar mig över mina fastefrågetecken, samtidigt som så många drabbas allvarligt av kriget i Ukraina.
Men.
Om flera skulle öva sig på att höja blicken förbi inre och yttre tjafs mot det väsentliga i tillvaron (inom ramen för andlig fastetid eller bara annars), då kanske det inte skulle bli så många krig?
Speglarna på fotot kan begrundas på Åbo slotts utställning Vanitas.
