Alla mina tankar och böner går till Ukraina och landets befolkning, samt de som har släkt, vänner och bekanta i landet. Det som händer nu är alldeles fruktansvärt och ofattbart. Gör det du kan – skänk pengar till organisationer som erbjuder faktisk hjälp till människorna på plats, exempelvis Unicef. Du kan också be, om du vill, och ta in pålitlig information.
Jag vill citera Fatim Diarra som skrev så här på Instagram (översatt från finska): ”Det är bra att vara orolig, inte lamslås. Kom ihåg att det här kriget inte kan skyllas på ryssar och rysktalande som bor i Finland, vi får inte ge rasismen ens en centimeter utrymme.”
Det är viktigt att komma ihåg att rasism aldrig, under inga omständigheter, är okej. Jätteviktigt. Vi behöver också fortsätta leva våra liv som vanligt, i så stor utsträckning som möjligt. För många är det lättare sagt än gjort. Om du känner att tankarna och ångesten tar över finns det människor som gärna lyssnar. Du kan till exempel kontakta någon i din församling. Ärligt talat-chatten är öppen för dig som är 13–29 år.
Hemma hos oss har vi haft sjukstuga samtidigt som vi har uppdaterat oss konstant med nyheter om den pågående situationen. Vi har alltså bara varit hemma, med undantag för några kortare promenader och en längre promenad in till stan där vi båda tog PCR-test.
Jag har också mealpreppat. Back to basics, det är sånt jag sysslade med i början av coronapandemin. Efter middagen (vi beställde hem pizza) lagade jag banancookies, min bästa granola, spenatpaj och ugnsrostade batatbitar som jag ska toppa en sallad med om ett par dagar. Mealpreppandet är ett bra sätt för mig att koppla bort de hemska bilderna vi matats med under de senaste dagarna och samtidigt ett sätt att känna att jag gör något. Jag sköljer, hackar, blandar och mäter upp. Och så blir det nåt bra sen, en måltid eller ett snack. Det är terapeutiskt på nåt vis. Du kan ju testa om du vill! Kanske det hjälper dig lite också.
